Oj, oktober redan!

September bjöd på så fint väder att jag glömde bort att det är en höstmånad. Helt plötsligt är det redan oktober. Det var ett tag sen jag skrev och det beror såklart på flera saker.
Jag har inte tränat sen jag var i skogssjön och satte upp mitt byx-mål. Kan bli tufft det där med 25 min innan löven faller!
Helgen den 19-21/9 var jag på kurs med jobbet i Berlin. Jättekul! Vi gick runt och såg ställena man ska se, checkpoint Charlie, branderberger tor, tv-tornet m m. Vi gick rätt mycket så det kan ju i alla fall räknas som en promme :) På lördagskvällen var vi några som åkte till ett dansställe som heter Havanna. Vi dansade som tokar i flera timmar och jag har nog aldrig varit så varm förut. Kläderna gick nog att vrida ur efter så var inte det jämställt men ett träningspass så vet inte jag vad som skulle kunna vara det :)
Föräldramöte måndag och tisdag kväll. På tisdagen var det även min födelsedag, mysigt att bli firad fast man inte räknat med det. Fick kort i brevlådan och två av mina vänner gav mig tidning och choklad, en vän hade bakat åt mig och gav mig en fin kakburk med godsakerna i. Behöver jag ens säga att det var kakor med choklad? Jag tror att mina vänner känner mig bra, älskar ju choklad och läser ju fler tidningar än de flesta.
På onsdagen hade jag bestämt att jag och lilla E (och möjligtvis stora W) skulle springa elvanloppet. 5 km. Det skulle på nåt vis bli en födelsedagspresent till mig själv. Vad händer? Jo, jag blir genomförkyld och får feber!! Jag har minsann inte turen med mig när det gäller lopp. Jag blir tokig! Det är helt enkelt inte meningen att jag ska delta i några lopp verkar det som.
Låg i soffan och var helt utslagen, mr X fick ringas in för att fixa hem mat till barnen.
Torsdag 25 sep. Vaknar och mår mycket bättre, feber borta och bara lite snuva kvar. Idag ska ett basaliom opereras bort från min näsa och jag ringer till hand- och plastik och frågar om jag ska komma ändå? Jodå, vi kör. Från min nästipp opereras ett stycke bort som är ca 1 cm "högt" och 1,5-2 cm "brett". Blev omplåstrad med ett ganska stort "plåster" men allt gick bra. Hade inte speciellt ont efter. Just bedövningssprutan innan op var på gränsen till vad jag mäktade med. Satan vad ont den gjorde. Sköterskorna tog väl hand om mig och hjälpte mig så gott de kunde. Just näsan är så öm menade de och det är klart, en finne på kinden eller pannan känns ju inte alls jämfört med en finne på näsan, så det stämmer nog det de säger.
Dagen efter vaknar jag och är dubbelt upp så förkyld som innan. Ingen feber dock. Typiskt när det inte finns en chans att snyta sig. Snörvel!! Åkte iväg med lila E och stora W på hockeycup fredag till söndag, kan tala om att jag fick många blickar den helgen. Tur att jag kan se förbi sånt och sätta näsan i vädret och gå vidare. Hade jag inte varit sån hade jag ju aldrig åkt iväg på cupen. Såklart!
Denna vecka har jag varit hemma från jobbet och vilat mig, det var välbehövligt för det är inte förrän idag, torsdag, som det har börjat lätta i näsan och bihålorna
Nu har jag ett mycket mindre "plåster" på näsan och det räknar jag med att ha fram till nyår. Vet fortfarande inte om allt är borta eller om det kommer läka ihop snyggt utan att behöva flytta hud.
Jag har träningsförbud i en vecka till vad jag vet, sen får vi se hur det ser ut. Förhoppningsvis kan jag börja träna lite lugnt sen. Just nu skulle jag inte orka nånti g ändå. Av blir klippt slut av att gå uppför trappen.