Födelsedag

Idag är det min födelsedag! Har blivit firad med paket och blommor. Det är mysigt att fylla år ändå :)

Har inte bloggat så mycket och det är nästan så att det blir jobbigt när det gått för lång tid. Så mycket att skriva ifatt på något sätt. Så tänker inte jag göra idag. Bara kort om vad som hänt och kanske lite fler bilder i stället. 

Veckan efter jag skrev sist var jag då äntligen på min andra PT-timma på Actic. En PT-timma visade sig vara 35 minuter och jag gick därifrån med 5 övningar för att stärka bålen. Lite besviken var jag ändå. Förra gången jag använde mig av ett par PT-timmar, som jag betalade för, var det helt annorlunda. Då fick jag en mätning på våg för att visa fettprocent och muskelmassa och rörlighetstester första gången och till andra gången hade jag fått ett program 12 övningar. Det var skillnad det. Tror inte att det är detta Actic menar när de ger mig två bonustimmar på grund av ”lång och trogen tjänst”.

Hur som helst, gör övningarna med några dagars mellanrum och det tar bara ca 15 minuter om jag gör det direkt efter en promme när jag redan är uppvärmd. 

Den 8 september sprang jag Run of Hope som hölls i Fålehagen. Motalarundan. Det var ca 70 löpare på plats och jag pratade med flera av dem innan start. Precis när starten skulle gå hamnade jag bredvid kompis M. Hon och jag sprang iväg och småpratade och det blev faktiskt så att vi höll ihop ända in i mål. Ibland drog hon mig och ibland drog jag henne. Det var jättekul att springa tillsammans kanske mest för att vi inte räknat med att springa med någon innan loppet. Tid 49:54 (målet var 50 min) VO2=46:61

Sen gjorde jag uppehåll i löpningen tills i måndags (17:e). Då ville jag testa foten och sprang 12 km. Det gick bra. 75 min, VO2=46:16. 

Två dagar efter körde jag intervaller i rismarken i Vadstena efter att ha släppt av stora W och hockeykompis F vid ishallen där. Värmde upp med lufs i 10 minuter och körde sen intervaller 4 min; 3,5 min; 3; 2,5; 2; 1,5; 1 och slutligen 30 sek. 30 sek vila mellan intervallerna. Nedjogg 10 min efter det. Det var ett jobbigt pass mest p g a att det var svårt att hitta ett bra tempo till de längre intervallerna. Jag gick ut för hårt helt enkelt. 7 km (?) 44 min, VO2=45:69

Inte roligt att se hur VO2 sjunker för varje pass jag kör men nu är det som det är. Idag fick jag VO2=45:05. Passet jag skulle köra idag var egentligen 10 min uppvärmning, 10 min 5:30-tempo och nedjogg 10 minuter men eftersom min klocka är så värdelös på att visa rätt hastighet medan jag springer så körde jag 2 km uppvärmning, 2 km med lite förtöjning och sen 2 km nedjogg. Det gick bra. Eftersom jag sprang i fålehagen blev det lite skillnader i kilometertiderna men uppvärmningen blev i ca 6:15-tempo, sen 5:35 den ena kilometern och 5:25 den andra kilometern. Nedjoggen blev i 5:45-tempo (mycket nedför) 

Det verkar alltså som att det blir Lidingö 15 på lördag. Nu springer jag inget mera utan hoppas att det går bra ändå om jag kommer iväg. 

Nu lite bilder från de senaste veckorna....

Blommor och blad gör mig glad 

Run of Hope

Förra helgen var Charlie och jag i Västanvik och gick leden där som är dryga 10 km. På den lilla ön fikade vi. 

Ibland är det spång att gå på

Men mest stigar

Charlie syns knappt bakom stenen

Tur att de gamla pilarna kompletterats med färgmarkering. 

Se vad stormen Knud ställde till med! 

Vädret var fint och jag skulle ta med Charlie på promenad till ishallen och lämna grejer till stora W. Det är ca 3,5-4 km enkel väg så det är ju ungefär vad Charlie klarar av. När vi kommit nästan ända fram till ishallen hörde vi plötsligt ett muller. Tänkte att det var en lastbil som gasade rejält, det ligger nämligen ett åkeri precis där vi gick, bara en dunge mellan. Men mullret fortsatte och jag tänkte att de hade något på lasten som var tungt och nu på något vis drogs av flaket. MEN! Det var regnet och blåsten som lät så mycket. På ca 3 sekunder var jag genomblöt. Det blev precis vitt av allt regn som vräkte ner på oss och denna otroliga vind. Jäklar, har aldrig varit med om något liknande. Stackars Charlie. Åska blev det också. Inte så många smällar men en som smällde ganska högt så då blev Charlie rädd och lade sig nästan på mage av rädsla. Kände lite panik. Tänk om Charlie blir rädd, har jag någonstans jag kan gå om blåsten tilltar? Nej. Jag gissar att jag inte är välkommen med en hund in i sporthallen eller på pizzerian tvärs över gatan. Fast det är klart, i en nödsituation är det väl annat. Nu gick det hör över ganska fort. Efter ca 5 minuter var det värsta över och efter ca 20 minuter slutade det att regna. Innan vi kom hem lyste solen igen. Synd bara att vi var så långt hemifrån när vi blev så blöta, det blev kallt på hemvägen. Alla kläder var genomblöta, t o m underkläderna. Skorna torkade inte förrän efter två dagar. Man känner sig väldigt liten när man är mitt i ovädret och kan bara tänka sig hur andra har det runt om i världen där stormarna är ännu värre och regnet inte slutar utan det blir översvämningar. 

Tibialis Posterior

Tibialis Posterior som jag helt kort och gott kommer kalla TP är då den muskel som ställer till det för mig. Om det hela beror på överansträngning eller dysfunktion förstod jag inte riktigt. I vilket fall som helst så är det detta som gör att mitt fotvalv sjunker ner och jag blir mer plattfot. Detta drar och sliter i senorna under foten (plantar fascian) och jag får ont i fästena under stortån. Detta kommer troligtvis från en gammal skada. Jag kan inte påminna mig om att jag skadat eller vrickat foten speciellt hårt och frågade därför fysioterapeuten Hans om det var tvunget att vara en skada i foten eller kanske lika gärna knäet eller höften. Hans svarade att det lika väl kunde vara en gammal skada från de partierna. Då är det säkert min gamla höftskada som ställt till det. Den är mycket gammal skada jag fick då jag sprang ett 100 meterslopp på tävling och nästan slet av psoasmuskeln från sitt fäste. Hade mycket ont i höften under väldigt lång tid. 

Vad ska jag då kunna göra nu? Jag ska göra några övningar. Tåhävningar på golvet (inte i trappa alltså) lyfta fotvalvet utan att ta hjälp av tårna (jättesvårt) stretcha med den övningen naprapatjonas hade på sin IG (sitta på huk på tå och försöka få ner knäna i golvet framför) sitta med fötterna på en handduk eller liknade och dra handduken från sida till sida (så att fötterna rör sig som en vindrutetorkare) 

Vidare kunde Hans känna att benet i stortån är tjockare på höger fot än på vänster vilket alltså betyder artros. Artrosen har kommit av ”fotskadan”. Artrosen begränsar rörligheten i tån vilket kan störa stretchen så jag måste vara försiktig. Stretchar jag för mycket så det gör ont i tån blir artrosen värre. När jag gör naprapatjonas stretch spänner det under foten och gör nästan ont i vaden. Detta var en bekräftelse på att det är TP-muskeln som är inflammerad. 

I morgon ska jag på massage för första gången sen i mitten av juni. Det ska bli skönt. Ska då fråga massören om han kan massera lite lätt på muskeln eller om det är bättre att låta bli. Vi får se. 

Hans tejpade min fot med en annan tejpning än vad jag är van vid men det var skönt och avlastande det också. Jag får fortsätta träna men måste tejpa i så fall. Det gör jag gärna, bara jag för lufsa ibland. Jag ska försöka sitta mer på jobbet och bara använda de nyinköpta sulorna för att se om det blir någon skillnad. Det kommer ju vara svårt att veta om det blir någon skillnad om den i så fall beror på att jag bara använder de nya sulorna eller om det beror på övningarna, eller en kombination. Hur som helst, lägger undan de gamla sulorna ett tag. Jag ska även fortsätta med att rulla foten över innebandybollen. Till slut rådde Hans mig att bara använda gympaskor (men det gör jag ju alltid ändå). Om en månad ska jag tillbaka till Hans för utvärdering. 

Idag var jag med Charlie i Ödeby igen och hela skogen är full av svamp av alla de slag. En del stora som frisbees! Tycker att det är så fint med svamparna. Nästan som höstens motsvarighet till sommarens blommor. 

Bruna, röda, rosa och gula svampar. 

TP muskeln är en skelettmuskel långt in i vaden. Man kan se muskelsenan från TP som slingrar sig från muskeln på insidan av hälen strax under ankelknölen och in under foten. 

Visst är de fina där de står, lyser upp bland de dova höstfärgerna. 

Vackert tycker jag 

Denna är dagens favorit, tycker den är jättefin. 

Kilsbergen trailrun 5 km

Igår sprang jag kilsbergen trailrun. 

Start kl 13:00. Hur skulle jag äta innan? Har ju lite känslig (läs jobbig) mage som kan bråkas med både håll och i värre fall akuta toabesök. Bäst funkar det att springa med bara frukost i magen. Frukost på gröt och ägg. Nu väntade jag lite längre med att äta frukost och åt vid nio. Hade sedan med en smörgås i bilen som jag åt vid 11. Det funkade jättebra. 

Kom upp till kilsbergen strax efter 12 och hämtade mitt startkit. Nummerlapp, fingerklämma och T-shirt. Fingerklämman fungerade så att man registrerade sig på två ställen ute på banan och direkt man kom i mål. Som ett ship alltså fast på fingret. 

Gick ner mot starten vid en sjö och värmde upp lite grann. Klockan 13 kom vi iväg och jag hade placerat mig ungefär i mitten av startfältet. Den första km var mycket teknisk och det var smal stig. Det var bara att rätta sig i ledet och se var man satte ner fötterna. Brant upp och ner, lite lera också. Den andra km var lite lättare och t o m lite grusväg. Det var lättsprunget och jag hade mycket ork kände jag men vågade inte riktigt ta i för mycket för jag visste vad som komma skulle. Vid 2,5 km var jag framme vid kraftprovet, slalombacken. Även där var det mest att rätta in sig i ledet och GÅ uppför. Ingen annan sprang och jag var inte sugen på att försöka. Jag hade ju inte en aning om hur lång backen var. Man såg nämligen inte hela vägen upp. Den var lång men det gick bra. Jag var inte den som flåsade mest. Ca 500 meter senare var jag på toppen och nu gick det nedför. Brant, stenigt, smalt. Återigen var det bara att rätta sig i ledet och hoppas att man inte ramlade. Jag småskuttade ner men med facit i hand hade jag lika gärna kunnat gå. Det hade nog gått lika ”snabbt”. Väl nere från backen kom vi snart upp på asfalterad väg som ledde in på gångväg. Där var det såklart lättsprunget även om det var lite motlut. Sprang om flera och kände mig stark. Var inte trött och förstod att det inte var långt kvar. Inget att spara på, bara springa på och njuta den sista biten. Sprang in i mål och tiden blev exakt 40:00. 

Blev omsprungen av en kille precis i början men sen var det bara jag som sprang om. Hade alltså kunnat starta lite längre fram men det spelar ju ingen roll egentligen. Det var roligt att springa och det är ju allt som betyder något när allt kommer omkring. 

Hade tejpat foten och jag kände ingenting i foten medan jag sprang. Efteråt kändes foten lite mör och idag är det som innan, det gör ont när jag går med Charlie och han drar för mycket så att jag får bromsa. Likaså gör det ont nedför. 

I morgon är det dags att träffa fysioterapeuten, hoppas han har någon mirakelövning som jag kan göra och slippa detta :) 

Gårdagens IG-bild. 

Tog en bild när jag värmde upp. Här var det ändå ganska brett och inte så farligt mycket stenar. 

En annan bild från uppvärmningen. 

Medaljen! 

Stefans tur att göra middag i lördags. Tjälknöl på oxfilé, potatisgratäng, sparris, broccoli, ärter och morötter. Mycket gott!! 

Från dagens femma med Charlie. 22 grader och sol. Sommaren hade lite mera att ge alltså :) 

Prövar mig fram

Har känt av min högerfot på sista tiden så jag har löpvilat lite. Vilade 11 dagar och testade att springa i tisdags. Löppassen hittills gav ingen smärta under tiden jag sprang men efteråt och på promenader med Charlie har det känts. I tisdags sprang jag prat-tempo och kom dryga 4,5 km innan det började göra ont. Då var jag som längst hemifrån och ignorerade det och lufsade vidare. Tänkte att det spelar ju ingen roll, det gör ju ont att gå också. Det gjorde inte ont hela tiden men när det gjorde ont var det som jag sprang utan skor på just trampdynan under stortån. Inte skönt. 

65 minuter, 9:43 km, VO2=46:89 (sjunkit lite alltså)

Inte utan att jag blir lite låg när det blir så här. Har inte anmält mig till några lopp men har ändå tänkt att springa kilsbergen trail, Run of hope och till slut Lidingö 15. Har dessutom gått och väntat på att Charlie ska bli ett år gammal så jag kan springa med honom. Han ska ju bli min träningskompis. Han blir ett år den 9 oktober. Det är ju också ganska snart. 

Samma kväll kollade jag lite IG innan jag skulle sova. Vad var överst i mitt flöde? Jo, ett inlägg från naprapatjonas som skriver: Tagga någon som har problem med hälsporre, plantarfascit eller bara vill ha starkare och friskare fötter. 

Amen alltså! Vad är oddsen? Så vad var då hans tips? Jo, stortåstretch. Mina stortår har varit oböjliga så länge jag kan komma ihåg, alltså sen jag var liten. Övningen går ut på att man sitter på huk och har alltså foten och tårna som om man går på tå. Höj upp hälarna och vippa knäna ner mot golvet. Naprapatjonas fick ju såklart ner knäna i golvet framför fötterna medan jag har ca 30 cm till golvet. Hur som helst. Det stretchar och drar i senan och gör nästan ont i vaden ner mot hälen. Kanske är det i vaden bekymret är? Varvar denna stretch med att rulla hård innebandyboll under foten. Under höger fot har jag flera områden där det gör ont att rulla medan under vänster fot gör det inte ont någonstans. 

Har hört av mig till mitt försäkringsbolag där jag har min sjukvårdsförsäkring. Där betalar jag 750kr för mitt första besök och sen kostar det inget mera. Jag ska nu träffa en fysioterapeut på MåBra på tisdag. Det blir spännande att se vad han kan göra för mig. 

Igår (fredag) var sista dagen att anmäla till kilsbergen trail. Från början tänkte jag springa 14 km men loppet blev fulltecknat för ca en månad sen. Nu finns platser kvar på 5 km. Eftersom det inte gjort mer ont sen jag sprang i tisdags så blev jag sugen på att testa foten för att ev kunna springa loppet. Åkte bil till kanalbanken. Det regnade nämligen och jag vet hur kallt det blir att cykla hem med blöta kläder efter löpturen. Började springa i stan och sprang ner till 3-öresbron och vände tillbaka. Det blev 4 km. Jag gick kanske fyra gånger, ca 30 sek varje gång, för att se hur foten reagerade men jag kände ingenting på de fyra km. När jag kom hem klickade jag hem en startplats så i morgon är det dags. Hoppas det blir bra. Valde att springa på kanalbanken för att slippa springa nedför. Nedför är nämligen det som frestar på foten mest. Det gäller även när jag går med Charlie. 

4 km, 22:50 min, VO2=46:90

Hade tänkt att köra ett pass bodypump idag, på Actic om jag fått plats eller hemma i ”jymden”. Hoppar över det, vill inte ha träningsvärk i morgon!! 

Träningsvärken från förra lördagens pass satt i länge. Det var tungt att springa i tisdags men i och med det passet försvann träningsvärken i benen.  Den träningsvärk som höll i längst kände jag av t o m i torsdags. Det var biceps och fästena i triceps mot armbågen. 

Skogen börjar bli svamp-rik. Mysigt. 

Glad över att klara 4 km utan smärta.