Actic 100 månader

Denna månad har jag haft mitt medlemsskap på Actic (och tidigare Feelgood) i 100 månader! Drygt åtta år. 

Det hela började med att bästa Kicki-vännen bjöd med mig på ett specialpass. Det var i oktober 2010 och så som alltid i oktober så är det ju rosa-bandet-fokus. Detta specialpass var ett BodyPump-pass med extra mycket P!nk-låtar. 

Passet var roligt och liknade ingen grupp-träning jag varit på tidigare. Efter några veckor köpte jag ett månadskort som jag väl kanske inte utnyttjade till max. Men en del pass blev det i alla fall. Barnen var ju inte så gamla då och jag kunde inte lämna dem ensamma för att komma iväg och träna. 

Sommaren 2011 bjöd vännen och instruktören Pia med mig på flera pass. Det var fler BodyPump-pass på den tiden så även om det var sommarschema så har jag för mig att det var pass måndag, tisdag, onsdag, lördag och söndag. Men jag kanske kommer ihåg fel. Hur som helst så var det sommar och varmt ute så passen var inte fyllda. Det gjorde att jag fick följa med på ett hörn. På sommaren var det ju lättare att komma till träningen eftersom barnen var hos MrX. 

Efter sommaren hoppade jag på ett kom-igång-erbjudande och efter det har det alltså rullat på. 

Ikväll kom jag äntligen iväg på ett BodyPump-pass. Det var såååå längesen nu. Jag kommer ha sån träningsvärk i morgon att jag redan nu bävar för det. Lilla E sa till mig vid matbordet förut att njuta av kvällen utan träningsvärk och det var lite roligt. Och sant! Efter det så njöt jag faktiskt av att gå omkring här hemma, nytränad och utan träningsvärk :) 

Det enda smolket i bägaren är att det inte kändes helt ok i ryggen under passet. När jag var på massage i förra veckan sa massören Maria att det fortfarande var lite ojämnt i muskulaturen i ryggen efter ryggskottet. Hon hittade några ömma punkter och tryckte hårt på dem för att få musklerna att ”slappna av” och lägga sig till rätta. Det började kännas under frivändningslåten men utfallslåten var värst och speciellt med vänster ben bakåt. Måste komma ihåg att börja med vänster ben bakåt nästa gång. Då är jag ju i alla fall lite piggare i ryggen än efter ett set med höger ben först. 

Efter passet åkte jag och handlade på vårt nyöppnade Coop. Min närmsta affär. Tycker om den. 

Efter att jag handlat åkte jag hem och tog på varma kappan och gick brorundan (2km) med Charlie för att få lite ”smörjning” av ryggmusklerna. Det kändes faktiskt bättre efter promenaden. Hoppas det håller i sig så att jag inte känner så mycket av det hela i morgon. 

Mina poäng på Actic. 100 st månader  a’ 1 000 poäng. 

En liten notering om att jag och Lilla E var och såg Aviciis minneskonsert den 5 december. Så coolt! Vilken konsert!! Publikrekord på Friends Arena 58 163 personer. Ett minne för livet, verkligen! 

Bruksvallarna

Nu är vi i Bruksvallarna och jag har fått åka skidor! Tjihoo! 

Vi åkte upp i fredags. Vi åkte hemifrån vid nio och om allt gått som vanligt skulle vi varit framme vid 17 men så blev det inte denna gång. Det var regn hela vägen till Sälen och därefter var det snöfall. Vi stannade ett par gånger så att Charlie fick kissa men matsäck åt vi i bilen medan vi körde. Annars brukar vi stanna en gång och äta matsäck och en gång för att äta lunch men några såna stopp blev det inte denna gång alltså. 

När vi kom till Funäsdalen stannade vi vid ICA och handlade och fortsatte sen den sista milen till Bruksvallarna. Framme kl 18. 

Just nu är det varmare än vanligt i hela Sverige så det har varit mellan 0 och några minus nu när vi varit här. Ca 30 cm snö och lagom när vi åker hem kommer temperaturen sjunka igen och bli lite mera normala 7-10 minus. 

I lördags tog vi det lugnt och såg oss omkring i området nu när det är så vinterfint. Hade åkt en sväng och på väg tillbaka släppte Stefan av mig och Charlie vid stora vägen och vi gick sista biten till stugan ca 1,8 km. Stefan åkte bilen till stugan och bytte om och sprang sedan fram till stora vägen och vände. När jag kom hem med Charlie bytte jag om och sprang samma sträcka (3,6 km) när Stefan kom tillbaka. Det var så länge sedan jag sprang på snö (såklart) och det var jättemysigt. 

På söndagen tog vi skidorna och åkte en liten sväng här ”hemma” vid stugan. Egentligen ska Nordic Ski-spåren (totalt 30 mil) gå förbi ca 100 meter från stugan men tydligen är markägaren och ”Nordic Ski” eller vad de kan heta oense om markersättningen så nu är det inte spårat. Vår stugvärd har själv spårat några km så detta testade vi alltså och det var roligt. Efter denna lilla skidtur åkte vi för att handla lite. På vägen till Funäsdalen släppte Stefan av mig och Charlie vid ett elljusspår i Funäsdalen och där gick vi och pulsade medan han handlade och köpte pizza. Det var rejält jobbigt i spåret för det är väldigt kuperat och därpå väldigt mycket snö. Sjönk 5-15 cm varje steg jag tog. Gissa om pizzan smakade bra efter en sån promenad! 

I går (måndag) var det då dags att ta en tur på skidorna. Åkte bilen så långt vi kunde mot Mittåkläppen och åkte sen skidor där vi förra sommaren åkte bil för att sedan gå uppför mittåkläppen. Det var så låga moln (dimmigt) att vi inte såg något alls av berget. Det var lite tråkigt men vi skidade ca 3,5 km uppför innan vi vände och åkte ned till bilen igen. Åkte tillbaka till stugan och fikade lite innan vi tog en sväng till i spåret här intill stugan. Eftersom det bara var först uppför och sen bara nedför vid mittåkläppen var det nu skönt att åka helt flackt här över myrarna. 

Idag åkte vi till Bruksvallarna skidstadion och tog ett varv i elljusspåret innan vi åkte ett spår som heter 4-motion-spåret som är ett 8 km spår till Ramundberget. Vi åkte ca 2,5 km av det spåret och vände sen tillbaka. Det var ett bra spår. Lite uppför och lite nedför. Avslutade med ett varv i elljusspåret på skidstadion. Totalt 7, 75 km. Åkte hem och fikade och sen förslog Stefan att han kunde skjutsa mig till 4-motionsspårets början i bruksvallarna och sen plocka upp mig i Ramundberget. 8 km. Såklart jag nappade på det erbjudandet. 

Det hade nu börjat snöa och temperaturer stigit från -4 till omkring 0. Vallan Stefan gjort för ca -2 till -4 blev nu helt fel. All nysnö lade sig som ett tråkigt lager under skidorna och det var absolut inga problem att ta sig uppför backarna. Inget bakhalt där inte! Vid flacka partier högg det och det var jobbigt att staka eftersom skidorna fastnade i spåret. När det äntligen blev utför fick jag staka nedför, annars stannade jag. Puh! Det blev 8 jobbiga km för att komma till Ramundberget, 55 minuter tog det. 

I morgon åker vi hem igen och jag längtar redan till nästa gång jag är här. Detta är mitt ”home away”. Jag känner verkligen en stark längtan hit när jag inte är här och en skön hemmakänsla när jag är här. Det kan tyckas vara tråkigt att åka till samma ställe gång efter annan och så tycker jag vanligtvis men inte här i Bruksvallarna. 

IG-bilden från söndagen då vi körde spåret intill stugan. 

Ramundbergets nedfarter, dessvärre mycket dimmigt. 

Mitt i backen ned för Mittåkläppen. 

Alltså, vilka spår! 

Visst ser det gött ut? 

Hej hopp! Så här glad blir man av go’ skidåkning. 

Halvvägs till Ramundberget från Bruksvallarna. Här är jag trött på nysnö men ändå glad över fin vy. Skidspår och längre bort Ramundbergen. 

Kort taget från en bro i Bruksvallarna sommartid....

Höst/vinter-bild 

Och en tredje bild från samma bro, vintertid. 

Test-spring

Det är idag precis två veckor sedan jag fick mitt ryggskott. Värktabletter och lite kortare arbetsdagar följt av långsamma promenader med Charlie tog mig genom den första veckan. Det gick men var inte kul. Den andra veckan gick mycket bättre och jag har kunnat sitta ner igen. Promenader har verkligen hjälpt. Sakta har det dag för dag blivit bättre och idag kände jag mig tillräckligt stark i ryggen för att våga prova en kort löptur. 

Åkte till Ödeby med Charlie. Det småregnade lite men inget som störde. Gick som vanligt en km och lufsade sen km två och tre. Det kändes jättebra. Gick ca 500 m och sprang sen en km till. Efter det ca 500 m gång till bilen. Kändes jättebra. 

Satte på högsta värmen i bilstolen för att inte stelna och bli kall på hemvägen. Väl hemma torkade jag Charlie länge och väl. Han var mycket blöt och skitig då stigarna var blöta efter allt regn. 

Gick sen upp till Jymden och sökte på YouTube efter yoga inriktad på rygg. Hittade ett 18 min långt klipp som jag körde. Det var som en lång stretch för ländryggen och det kändes mycket skönt. Tack för lättillgängliga program som dessutom är lätta att hänga med på. 

Nu återstår att se hur resten av kvällen blir och kanske mest av allt natten. Oräkneliga är de gånger jag vaknat på natten av att jag rört mig i sömnen och fått ont men även det har blivit mycket bättre så jag hoppas jag slipper bakslag. 

Detta var favoritbiten på dagens runda. Smal mjuk stig. Det var även denna bit som blötte ner fötterna mest, såklart, men det var det värt. 

Detta blöter inte ner fötterna nämnvärt men är inte så kul att springa. Man kan inte få allt :) 

Kom igen nu matte! 

Detta YouTube-klipp passade mig perfekt. Både övningarna och passets längd. 

Då klockan fick batterislut vet jag inte tiden men ca 5 km vet jag sen tidigare att det är. Ca 3 km spring. VO2 har nu sjunkit till 42. 

Vad hände?

Den här veckan har det varit Novemberlov. Jag hade Stora W hemma två dagar och det var härligt. Det blir som en lugn och nöjd känsla i kroppen när han är här. Sen betyder inte det att vi umgås hela tiden men det är ändå skönt att han är i närheten. 

Torsdag och fredag åkte Lilla E och jag till Göteborg. Kom ner till lunch på torsdagen och vi började vår eftermiddag på avenyn med besök på Espresso House. Efter det blev det shopping innan vi åkte till hotellet och checkade in. Jag ville tillbaka till avenyn på kvällen för att äta men Lilla E tyckte vi skulle köpa med plocksallad och godis och mysa på hotellet. Så blev det och det är jag så glad över. Vi hade en jättemysig kväll, pratade och skrattade hela kvällen. 

På natten vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i ryggen. Ingen bra säng för mig alltså. 

Hotellfrukosten var bra men kunde varit bättre. Vi blev mätta och det är ju huvudsaken. Vi var klara för att hitta på något redan vid nio och kom på att alla affärer öppnar kl 10. Vi hade en tid att passa, kl 15 skulle vi vara tillbaka i Motala. Vad skulle vi hitta på? Kvällen innan hade vi pratat om Nordstan och vi diskuterade nu detta. Skulle vi välja en annan galleria? Kom på att vi kunde ju redan nu åka hemåt och stanna på A6 i Jönköping på hemvägen. Galleria som galleria liksom. Då slipper vi vänta på att affärerna ska öppna! Så blev det. Två timmar senare klev vi in på A6 och shoppingen kunde fortsätta. Det var skönt att bara ha en timma i bilen kvar när vi var färdigshoppade. Hemma 15:10 :)

Många timmar i bil även om det var uppdelat på två dagar. 

Idag är det lördag och jag skulle gått på BodyPump men livet kom emellan. Måste byta däck på bilen. Fast det gör inte jag utan Stefan fixar det. Däcken förvaras i Skänninge där företaget har ett garage. Stefan körde in med min bil och efter en stund åkte jag efter med hans. Hade bytt om till löparkläder och hade Charlie med mig så när vi bytt bil åkte vi vidare till Skogssjön. 

Vi gick en km som uppvärmning och sen sprang vi två km. Gick ca 500 m innan vi sprang ytterligare en km. Avslutade det hela med att gå ca 500 m för att varva ned. Det kändes jättebra. Charlie sprang så fint framför mig. Perfekt väder, plus 4 grader efter regn. 

Satte mig i bilen och åkte till OKQ8 här i Motala för att fylla på luft i däcken. Satte mig på huk och skruvade av hatten på ventilen och försökte få i luft men upptäckte då att pumpen var trasig. Blä! Hade ingen lust att åka vidare och ville bara hem till duschen. Började bli lite kall efter löpturen och kläderna var lite blöta/fuktiga. Skulle resa mig när det plötsligt smärtade i ryggen. Kom på fötter och gick tillbaka med pump-munstycket och såg det som en nästan omöjlig uppgift att sätta mig på huk IGEN för att sätta på hatten på ventilen. Kom ner och upp igen men det var precis vad jag klarade av. 

Ringde Stefan och som tur var var han på väg hem så vi kunde bestämma att mötas på Shell där han kunde hjälpa mig att fylla luft. På Shell kom jag inte ut ur bilen och som grädde på moset så var även den pumpen trasig. 

Åkte hem och jag höjde ratten och min stol så högt det gick och kunde med Stefans hjälp komma ur bilen. Fick hjälp med skor och kläder och tog värktabletter. Raka vägen till sängen där jag lade mig på isklampar för att förhindra svullnad i musklerna. 

Vad hände? Varför kom detta ryggskott som blixt från en klarblå himmel? Kände ingenting när vi gick och sprang! Är det den dåliga sängen i Göteborg? Är det resorna i bilen ihop med den dåliga hotellsängen? Jag vet inte. Konstigt är det i alla fall. 

Nu varvar jag sängliggande på isklampar med stilla promenader i området. Sakta, sakta. 

Charlie väntar in mig

Han gillar att vara först! 

Första löpturen efter Lidingö

Efter Lidingö kände jag mig inte träningssugen. Min träningsvärk i låren satt i ett par dagar och efter det kom jag inte igång p g a att kroppen kändes inte helt ok. Sliten eller trött efter sjukan? Var ju inte jättesjuk men det höll i länge. 

Promenerat med Charlie har jag naturligtvis gjort och det är skönt att komma ut i skogen även om det inte blir någon löpning. Drygt en vecka efter Lidingö anmälde jag mig till ett pass på Actic som jag inte kört förut. Det är ett Actic-pass som heter BootyWork. Fokus på rumpa och ben. Det gav en rejäl träningsvärk och det är ju skönt men annars var inte passet jättekul. Men tiden på passet är bra, 19-19:30 på måndagskvällen. Då hinner jag hem och promenera och äta innan det är dags för träning. Detta pass har jag nu kört tre måndagar i rad och kommer nog köra ett par gånger till i alla fall för att se om jag tycker att det är bra och att det ger något. 

Två söndagar i rad har jag kört CX följt av Sh’bam. CX går ganska bra och det 30-minuterspasset känner jag ger mig mycket mer än BootyWork. CX är ju core-träning och det har jag ju nytta av i så många situationer, både i vardagen och i träning. BootyWork kan jag också ha nytta av i träningen. Då tänker jag naturligtvis på löpningen där jag har nytta av en stark rumpa. Alltså ser jag CX som bättre investering :) Efter CX får jag släppa loss till Sh’bam. Fast jag har väldigt svårt att släppa loss. Känner mig stel och reserverad när jag vill släppa loss och vicka på höfterna. Äsch! Höfterna är stela och nu släpper jag det. Det finns annat på Sh’bam som jag klarar. Hoppa. Enkla hopp klarar jag. Helst med lite kraft och stora rörelser till med armarna så att hela kroppen jobbar. Det är jättekul! Då vill jag inte sluta, vill bara fortsätta hoppa. 

Idag åkte jag med Charlie till Ödeby. Tog på mig träningskläder i stället för täckjackan jag brukar ha på mig för jag ville testa att springa lite med Charlie. Har inte sprungit mycket med honom sen han opererades för att träningspassen i min Lidingöträning var för långa för honom annars var det intervaller och det testade jag ju med honom utan större framgång. 

Vi började vår tur med att gå en km som uppvärmning. Måste ju värma upp leder och muskler och då hinner Charlie bajsa och kissa några gånger så det inte behöver störa också. Sedan sprang vi två km och Charlie var så glad. Han hoppade och skuttade framför mig och viftade stort med svansen. Härligt att se. Efter dessa två km gick vi ca 500 m och sprang sen en km ytterligare innan vi gjorde en nedvarvning på 500 m. Totalt 5 km, hälften springandes. Kändes mycket bra. 

Bild från idag. 

I lördags passade vi på att åka till Omberg när solen äntligen skulle visa sig lite. Det har varit mycket grått och trist de sista veckorna men i lördags äntligen fick vi lite sol. Så otroligt fint med alla höstfärger. 

Mysigt att gå i prasslande löv

Gick Älvarumsleden som ska vara 7,5 km men det blev nog drygt åtta km. Väldigt lerigt och halt på sina ställen men vi tog oss fram utan att behöva ramla, fast det var nära några gånger. 

Som en gul tunnel

Denna bild är tagen i Fålhagen i förra veckan. 

Denna bild är också från Fålehagen men tidigare. En del löv är fortfarande gröna och de blandas upp med gulnade blad och det hela blir nästan lysande. Otroligt härligt. 

Tillbaka till Actic. Har varit anmäld till fler pass än de jag gått på men livet har kommit emellan, så som det är ibland. Bl a har jag fått avboka BodyPump flera lördagar. Nu på lördag hoppas jag att jag kommer iväg. Saknar BP! 

Lidingöloppet

Hur skaffar jag mig sämsta tänkbara uppladdning inför ett lopp? Anmäler mig. 

Hur många lopp har jag inte anmält mig till för att sedan bli sjuk lagom till loppet? Har ju t o m en löparresa till Kungsleden som brann inne p g a skada. Otur känns som ett ord som är för snällt för att beskriva det hela. 

Jag sprang alltså 10 km den 9 september. Det var en lördag. På måndagen efter det fick jag min behövliga massage baksida lår och vader. På tisdagen var det föräldramöte i Hallsberg och på onsdagen när jag hade tänkt springa blev jag sjuk. Gick hem från jobbet vid 10. Var sjuk och soffliggandes fram till söndag. På måndagen gick jag till jobbet men mådde inte helt bra. Förkyld, ont i bihålor och allmänt dåligt helt enkelt. På fredagen testade jag att gå lite längre med Charlie, 7 km, jättejobbigt. Fortsatte vila över helgen fram till tisdag då jag planerade ett försök att springa lite. Kände på tisdagen att det inte var en bra idé. Det fick bli en promenad med Charlie i stället. Vilopulsen som brukar ligga på 48, i snitt, låg på 59 när jag var sjuk och ville inte sjuka ner mer än till 55. När jag inte kunde springa på tisdagen lade jag ner tanken på att springa innan lördagen när loppet skulle gå. 

Åkte alltså till Stockholm i fredags och hämtade ut min nummerlapp utan att vara säker på att kunna starta på lördagen (igår) vilopulsen ligger nu på ett snitt på 53. Lite högt. Känner att det är något i kroppen men bestämmer mig för att testa att springa ändå. 

Efter ca 7 km passerar man kyrkviken där nummerlappsutdelningen är och där vår bil står parkerad. Ett bra ställe att bryta på om det inte känns bra alltså. Man känner ju direkt om det inte funkar att springa men jag vet ju att jag klarar att gå 7 km om det skulle vara så. 

Nästa ställe jag enkelt kan bryta på är efter 20 km när man är vid grönsta backe, bara ca 200 meter ifrån mål om man tar en genväg. 

Kommer till kolstad gärde där starten är och har varit på toa ca 20 minuter innan och känner att jag klarar mig från fler besök. Säger hej då till Stefan och går runt lite i startområdet. Hmm, nu blir jag toanödig i alla fall. Ställer mig i en kö men förstår att jag inte kommer hinna för ”gaten” stänger 10 min innan start. 

Går in i startfållan och tänker att jag nog bara är nervös. Jag är nog inte kissnödig på riktigt. Kör uppvärmningen som några tjejer håller i och det är det enda uppvärmningen jag gör. Jag ska ju inte springa fort så det blir ju som uppvärmning när jag börjar springa tänker jag. Pang! Där är vi iväg och det går långsamt i början. Glömde berätta att det regnar, det har regnat sen vi kom till Lidingö så vi har gått omkring i regnet i flera timmar redan men då har ju regnstället varit på. Eftersom det skulle bli regn har jag valt att ta på mig två långärmade tröjor, tunna, och Lidingö t-shirten utanpå dessa. Det funkade bra. Lite varmt i början men perfekt efter ett par km. 

Efter en km kom de första bajamajorna men de var upptagna och en person som väntade på sin tur. Äh, tar nästa tänkte jag och sprang vidare. Efter några km kom det nya bajamajor men nu var det mer kö. Ställde mig i kön en stund men det tog för lång tid så jag fortsatte springa. Höll koll på min puls och ville ligga runt 135 och absolut inte gå över 140 så här i början av loppet. 

Nu börjar jag verkligen bli kissnödig. Det var alltså inte loppnerver. Det börjar spänna i magen och det gör nästan lite ont. Vet att det finns toa vid kyrkviken. Nu ser jag de blå majorna och ser att det inte är kö! Kommer fram och den första toan i raden är ledig! In snabbt och äntligen får jag kissa. 

Känner efter hur det känns i kroppen och det känns helt ok och jag springer vidare. Dricker sportdryck och vatten när det erbjuds. Ca 1/2 mugg av varje. Helt plötsligt har vi sprungit 10 km och en tredjedel är redan gjord. Allt känns bra. Springer långsamt och går i de värsta uppförsbackarna för det har jag ju hört att man helst ska göra för att inte bränna energi i onödan. Jag vill INTE få soppatorsk! Att få kramp eller på annat sätt inte komma vidare p g a att jag gått ut för hårt finns inte. Den risken tar jag inte. Alltså går jag. 

Köpte några gel på mässan igår och en gel skulle tas 30 min innan start så den fick jag i mig innan vi gick till starten. De två resterande gelerna ska tas 1 resp 2 timmar innan målgång. Bestämmer mig för att ta den första efter 14 km. Har plötsligt något att se fram mot. Att ta en sötsliskig gel, haha. Men det bryter av tankarna och det blir som en höjdpunkt. Tar gelen och vips har jag sprungit 15 km, halvvägs. Det är nu det börjar på riktigt. Nu börjar ”tvättbrädan”. 5 km upp och ner, inte så brant men hela tiden upp och ner. Följer planen och går mestadels uppför. Släpper på rejält nedför för jag är rädd för att bromsa. Det kommer sätta sig i låren. Det sätter sig i låren ändå. Det är stumt och gör ont. Från 15 km ända in i mål är varje steg smärtsamt men uthärdligt. Tänker att det är ju musklerna som gör ont. Hade det varit knän eller fötter som gjort så ont hade jag klivit av men nu fortsatte jag. 

Kommer till grönstabacken och där står Stefan och hejar. Har ju förberett honom på att jag kanske kliver av där och han frågar hur det känns och om jag ska fortsätta. Ser hur glad han blir när jag gör tummen upp och säger: jag fortsätter. 

Det är tre rejäla backar den sista milen. Grönsta, aborrbacken och Karins backe. 10 km, 5 km och 2 km innan mål. Däremellan är det ganska snällt. Jag känner mig stark ändå och njuter som mest den sista milen. Det känns som att nu först vågar jag släppa på lite för att om jag börjar få kramp eller få ont så klarar jag att gå sista biten. Vet inte hur många jag springer om den sista milen. Många går eller springer sakta. Många stretchar mot träden och många haltar fram. Jag ligger i omkörningsfilen och har det bra. Stannar vid varje chans till dryck och ”mat”. Åt fyra bullar, fyra stora saltgurkebitar, vatten och sportdryck. Vid aborrbacken fick vi en energitablett och den tuggade jag i mig och klämde sen i mig den andra gelen. Gick i brantaste delen av aborrbacken och sprang sen uppför resten av backen. Nu tre km som är behagliga innan Karins backe. Fick mycket pepp av Runacademys folk som stod innan Karins backe och hejade på oss. 

Efter Karins backe var det bara en liten knäpp kvar innan det bara var härlig löpning in till mål. Hade kraft kvar till fartökning innan mål och det var härligt. Jag kände aldrig att jag var trött, alltså flås-trött någon gång under loppet. Låren var trötta men det var allt. Jag tog det lugnt och blev belönad. 

Det regnade hela loppet igenom så när jag var i mål och kunde byta kläder var tröjorna genomblöta. Fort på med fleecejacka och regnjacka på det. Varmt och skönt. Gick till bilen och bytte byxor också. Det var skönt. 

Idag har jag träningsvärk i låren. Lite träningsvärk i höfterna och lite i magen. Är lite hes och förkyld, hoppas att det stannar där. Igår i bilen hem hade jag ont i halsen/bröstet. Alltså typ 10 cm under halsgropen, mitt i bröstet. Idag är det borta. 

Kan tänka mig att springa Lidingöloppet igen, men tänker inte anmäla mig. Tänker heller inte träna specifikt för att springa 30 km. Blir det så blir det. Blir det inte så är det ”fine” det med. 

Mitt mål när jag tränade inför detta lopp var under 3:30. När jag blev sjuk och inte kunde träna reviderade jag målet till 4:00. Det blev 3:43. Om jag hade vågat mera i början hade det kunnat bli bättre tid MEN då hade jag kanske inte orkat. Vem vet? Många säger att Lidingöloppet är värre än marathon. Många säger att det är jobbigt och att det gör ont och att man får slita på Lidingö. Säkert har de rätt, om man går in för att få en bra tid. Att lufsa runt som jag gjorde var inte jobbigt och slitigt men jag håller med om att det gjorde lite ont. 😉

På kolstad gärde, inför start. 

I mål!! 

Förra året sprang jag bl a Kilsbergen Trail 5 km och i år sprang jag Kilsbergen Trail 14 km, förra året Lidingö 15 km och i år Lidingö 30 km och här är de medaljerna. 

Pass 29 backe

Nu är det ingen ordning alls på passen. Fel ordning och fel distanser men allt blir gjort, typ. 

Pass 29 skulle varit 12 km backe men det blev 10 km backe. Har ju tillgodo på de senaste backpassen där jag legat ett par km över programmet så det jämnar väl ut sig. Långpassen lyser fortfarande med sin frånvaro och de är inte helt lätt att få till. Vill springa så att jag kan bli serverad vätska. Att ställa vätska någonstans och springa förbi flaskan flera gånger är ju också ett alternativ men det är ju så tråkigt att springa flera varv. 

Förra lördagen sprang jag ju i Kilsbergen och efter det ville jag vila för att inte få ont någonstans. Dessvärre blev jag sjuk på onsdagen när jag hade planerat att jag skulle springa. Var sjuk onsdag och torsdag (magsjuk) och på fredagen var det bättre så på lördagen en vecka senare blev det ovan nämnda löprunda. Det var ca 15 grader och det var sol efter regn. Det var så skönt och löpningen gick så lätt. Det gick inte så fort men jag sprang hela tiden och jag hade kunnat fortsätta men ville behålla den goa känslan till nästa gång så jag stannade vid 10 km. Tiden blev 1:06 och VO 2 fortsätter sjunka och är nu nere på 43, Ojojoj. 

Jag testade att springa i min tänkta lopputstyrsel på Lindingö och det kändes bra. Bara det nu inte blir mycket kallare så blir de kläderna bra. 

Så kommer det se ut 

Sol efter regn

Detta var alltså i lördags och igår (söndag) åkte vi med Charlie till Borensberg och gick 10 km spåret. Det var också härligt. Bra temperatur och syrerik luft. 

Mossa, visst är det mysigt! 

Här ser man mitt i bilden att vildsvinen bökat = gillas inte!! Hatar vildsvin och är på riktigt livrädd för dem. Varför bestäms inte att de måste bort? De kan få tre kullar per år med 12-15 kultingar varje gång, de ökar lavinartat i antal och de måste begränsas! Hua, vad otäcka de är. 

Måste slänga in en bild på Charlie för att bli lite lugn igen :)

Igår kväll åkte jag till Kumla och tittade på när Stora W spelade premiärmatch i nya laget. En träningsmatch mot förra årets serievinnare som Hallsberg vann med 6-3. Kul! 

Stora W i startfemman några sekunder innan första nedsläpp, kan tro att han är mycket taggad precis här :) 

Kilsbergen trailrun

Precis som alltid så händer allt på samma gång. Såklart hade kollegan F sin 50-årsfest igår och Kilsbergen trailrun idag. Vad ska jag ”gå in för”? Valde löpningen och åkte hem från kollegan vid 23 med ca 2,5 dl vin i kroppen. Tror att jag hade ”blåst” 0 om jag testat. Var hos kollegan mellan 12-15 och sen igen mellan 18-23 så nog firade jag honom ändå. 

I morse ställde vi klockan på sju men vaknade redan klockan sex. Halv sju gick Stefan iväg på morgonpromenad med Charlie och jag låg kvar och samlade kraft inför dagen. 

Åt frukost strax efter sju och klockan åtta kom vi iväg. Stannade i Hallsberg och lämnade av lite kläder och matlådor till Stora W. Han kommer inte hem i helgen för de har ispremiär just idag. 

Kramade om sonen och åkte sen vidare mot Ånnaboda och loppet. Var där strax efter kl 10 och hämtade ut nummerlappen i lugn och ro. Start kl 11 och jag hann gå på toa två gånger och värma upp lite. 

Placerade mig långt bak i startfältet och vi kom iväg. Första sträckan går lugnt vid en sjö och det är flackt och lite nedför. Efter en stund springer vi i skogen och där är det allt annat än flackt. Upp och ner samt så mycket kantiga stenar så det går absolut inte att springa fort vare sig uppför eller nedför. Emellanåt kommer partier med grusväg men det är inga långa sträckor. 

Fördelen med att starta långt bak är att man får springa om andra. Det är skönt att hitta en rygg att försöka komma ifatt och till slut springa förbi. Märkte att bland dem jag sprang runt var jag snabbare än dem uppför. TACK Fålehagen och Ödeby :) 

Banan mättes häromdagen och det blev 14,4 km. Jag fick 14,5 och det kan ju bero på att man väljer lite andra spår än det som är närmast i skogen. 

Såg att någon kommenterat loppet med: Stenar och grenar, rötter och fötter. Så bra sammanfattat, bara att lägga till ett rim om att det är mycket upp och ner också. 

Efter 11,5 km så dyker slalombacken upp och där finns inte en chans att jag springer, ingen annan omkring mig heller. 9 minuter tog det att ta sig upp! Pust!! 

Sen följer stigen berget nedför på baksidan av slalombacken. Det är brant så det är bara att fortsätta gå. Väl man är ner är det ca en km kvar och det är skönt att springa i mål. 

Ett roligt lopp, fast mycket jobbigt. Precis som det ska vara 😃

I mååål!! 

Försökte ta kort på toppen av slalombacken men det gick inget vidare. Man kan ju inte se ”över kanten” ner mot botten av backen 😄

Puls

Igår var det dags att återgå till programmet. Pass 22 puls. 3 minuters backintervaller med jogg nedför mellan * 4. Värmde upp 10 minuter med att lufsa bort till cykelbanan vid husbilscampingen en bit från där jag bor. Svårt att komma på en backe som är 3 minuter lång uppför så den enda jag kom på som ligger skapligt nära är cykelbanan upp till Motalabron. Sprang iväg den första intervallen och det var jobbigt men det gick och i och med att det var så lång backe så hann jag återhämta mig på joggen nedför innan nästa intervall. För varje intervall kom jag lite längre upp utan att bli mer trött och det var en härlig känsla. Hela backen var dryga 500 meter så det blev 1 km varje vända. 

Både uppvärmning och nedjogg var flackt och på asfalt och det var så skönt att springa. Kände mig stark, snabb och lätt. Nedjoggen blev kanske inte så lugn som den ska vara men det var så skönt att springa utan att det tog emot så fastän jag precis kört jobbiga intervaller blev km-tiden 5:22. Så härlig känsla. 

Då det var mycket varmt på dagen 29 grader så väntade jag till 20:30 innan jag sprang iväg vilket gjorde att det hann skymma rejält innan jag var hemma. Jag gillar när det blir mörkt på kvällen, känner mig trygg och mörkret gör även att jag sover bättre. 

Siffror för passet: 7 km, 44 min, VO2=45 (upp ett snäpp!)

Motalabron. Där uppe var jag nyss. 

Utan blixt

Med blixt. 

Innan min löpning var Charlie och jag på Mariebergsudden och gick en sväng. Kunde inte låta bli att ta en bild på den fina vyn. 

Nu laddar jag inför Kilsbergen Trail 14 km på lördag. Det ska bli jättekul. Det enda jag bävar lite för är slalombacken som ska besegras 2,5 km från mål, men det ska väl gå det med :) 

3 pass utanför programmet

Efter Bodypumpen den 10 augusti var jag ganska orörlig de tre följande dagarna. Träningsvärk så klart :) 

Efter dessa orörliga dagar var det fullt upp på jobbet, puh! Hann inte med att både gå ut på promenad med Charlie och springa så löpningen fick jag vänta med. På helgen var det fullt upp med att flytta Stora W till Hallsberg för skola och hockey samt att jobba den tid som blev över. Den 19:e var det deadline och jag blev klar i tid och kunde åka hem vid 16. Jätteskönt! Nu väntar den lugna perioden på kontoret fram till början på november. Inte alls tokigt med tanke på att hösten är min favorit-tid. 

Redan på eftermiddagen-kvällen den 19:e åkte jag med Charlie för promenad i Ödeby. Avvek från spåret och hittade en liten extra-sväng på ett par kilometer. Totalt blev det sju km. Bestömde mig redan när vi gick att jag ville springa samma runda för att inte glömma bort hur jag gått. Åkte hem med Charlie och bytte till träningskläder. Tillbaka till Ödeby, dessvärre utan mina lurar så det fick bli utan musik. Kom ihåg var jag vek av och sprang samma runda. 7 km, 46 min VO2 46, sänkt ett snäpp alltså.

Tre dagar senare var det dags igen. Även denna gång i Ödeby. Dagen innan hade jag och Charlie varit och gått en ny avstickare. Vi gick vilse men hittade till slut och den avstickaren ville jag såklart springa nu. Dessvärre tog jag fel väg på ett ställe och letade förgäves efter en stig som nu var helt borta (såklart, jag var ju på helt fel ställe) Gick fram och tillbaka och letade men hur jag än försökte så kom jag inte rätt. Fortsatte därför där jag var ganska säker på att jag skulle hitta och kom mycket riktigt ut på ett ställe där jag kände igen mig från dagen innan. Nu behövde jag inte springa vilse på samma ställe som dagen innan utan kom tillbaka till kända stigar. Totalt blev det 11 km men av det blev ju säkert 1,5 km förvirrad gång när jag letade efter stigen som inte fanns. 11 km, 1:26:10, VO2 45, sjunker...

Lite regnigt till och från, skönt löparväder alltså :) 

Fokus på gräset och inte på mig som kommer lufsande. 

Väl hemma tittade jag i Garmin-appen på mina rundor och kunde se var jag sprungit ”fel” jämfört med när Charlie och jag gick tack vare kartorna med mina rundor. Jag hade svängt av lite för tidigt på ett ställe. 

Idag, tre dagar senare, gjorde jag ett nytt försök. Sprang den första avvikaren från tidigare i veckan och sen även den andra. Idag gick det bra. Jag kom rätt och det blev en bra runda. Det är mycket upp och ner och jag sprang långsamt för att orka springa hela tiden. Totalt blev det 12 km och tiden blev 1:22:58. VO2 har nu sjunkit ner till 44! Jaja, det kan bara bli bättre om det inte blir fler ofrivilliga uppehåll vill säga. 

Härligt med ”nya” stigar. 

12 km ✅

Mycket rönnbär i år, kallt i vinter? 

Pass 19 med krångel

Igår åkte jag till Ödeby för att gå med Charlie. Hade redan bytt om till löparkläder för tanken var att jag efter prommen skulle lämna av charlie hemma och springa pass 19, puls. 

10 st 90 sek intervaller med 30 sek vila mellan. Skönt med ett så ”kort” pass. Det hela tar ju ”bara” 40 min med uppvärmning och nedvarvning. 

Gick iväg med Charlie och började fundera på om jag skulle köra passet ihop med Charlie. Varför inte? Han är ju garanterat snabbare än jag även om jag inte kört intervaller med honom förut. Promenerade 10 minuter som uppvärmning inför uppvärmningen :) Är rädd om Charlie så jag går alltid 10 minuter innan jag springer med honom. Sprang sedan 10 minuter uppvärmning med honom och det gick bra. Nu befann vi oss på en ganska bred stig och jag körde den första intervallen. Charlie sprang bredvid men undrade säkert vad jag pysslade med för han tittade oroligt på mig hela tiden och var bredvid mig eller snett bakom. Han är alltid framför mig annars. 

Gåvilade 30 sek och nu kom vi in på smalare stig. Gasade på och sprang den andra intervallen. Charlie sprang tätt bakom och vi snubblade in i varandras ben flera gånger. Kunde absolut inte få honom framför mig på stigen och det var bara att ge upp. Två intervaller blev det i alla fall. 

Fortsatte gå och efter ca 5 minuter började Charlie gå framför mig som han brukar. Började lufsa lite bakom honom men så fort jag kom för nära stannade han. Han ville inte springa. Trägen vinner så när han var tillräckligt långt fram försökte jag igen och till slut gick det. Lufsa med honom gick bra. Sprang ca 1 km den sista biten till bilen. Tänkte nu att jag kunde sätta in Charlie i bilen och dra ned rutorna och lämna honom medan jag sprang klart de sista åtta intervallerna. Eftersom jag dragit ner rutorna kunde jag inte vara för långt från bilen, hade ju mina värdesaker i den. Sprang iväg på den tredje intervallen och gåvila 30 sek tillbaka till bilen och där satt Charlie med sina hundögon och tittade efter mig. Kunde inte fortsätta. 

Åkte hem med Charlie och tog mig till Fålehagen där jag värmde upp lite, nöjde mig med 6 min uppvärmning, och rev sen av de sista sju intervallerna. Ibland flackt, ibland uppför och ibland nedför. Nedvarvningen blev 9 minuter. 

Detta var ett riktigt krångligt sätt att springa tio intervaller men det blev gjort till slut. Räknade ut att det blev ca 7 km men jag har ingen aning om hur lång tid det tog. Spelar ju ingen roll heller. VO2 47. 

Sista intervallen klar, nu mysjogga hem igen

Perfekt ställe att avsluta intervallerna på. Mysjogga med svagt nedför som avslutning på passet. 

Idag kom jag iväg till Actic för första gången på länge. Jymden här hemma har inte direkt heller varit flitigt besökt under sommaren, för varmt på övergången, så det är med lite vånda jag tar mig igenom ett BodyPump-pass. Jag vet ju hur träningsvärken kommer bli. Men men, det går ju över så småningom. Passet var bra men salen alldeles för dåligt ventilerad. Det är faktiskt så att jag tänker att det är helt otroligt att man ska betala lika mycket för ett träningskort på den anläggningen som på en annan anläggning. Idag var bästa Kicki-vännen instruktör och micken krånglade för henne flera gånger, våra step-up-brädor sitter knappt ihop och hantlar och annat räcker inte så att alla kan få det de vill ha. Ska det verkligen vara så? Det tycker inte jag. I vår stad finns ingen konkurrens så det finns ingen annan stans att gå. Därav det dåliga underhållet? Kunderna går ju ingenstans ändå liksom. Tråkigt är det. Tur att man får samma kvalitet på endorfinerna ändå oavsett var man är, de håller alltid toppklass!