Kilsbergen trailrun

Precis som alltid så händer allt på samma gång. Såklart hade kollegan F sin 50-årsfest igår och Kilsbergen trailrun idag. Vad ska jag ”gå in för”? Valde löpningen och åkte hem från kollegan vid 23 med ca 2,5 dl vin i kroppen. Tror att jag hade ”blåst” 0 om jag testat. Var hos kollegan mellan 12-15 och sen igen mellan 18-23 så nog firade jag honom ändå. 

I morse ställde vi klockan på sju men vaknade redan klockan sex. Halv sju gick Stefan iväg på morgonpromenad med Charlie och jag låg kvar och samlade kraft inför dagen. 

Åt frukost strax efter sju och klockan åtta kom vi iväg. Stannade i Hallsberg och lämnade av lite kläder och matlådor till Stora W. Han kommer inte hem i helgen för de har ispremiär just idag. 

Kramade om sonen och åkte sen vidare mot Ånnaboda och loppet. Var där strax efter kl 10 och hämtade ut nummerlappen i lugn och ro. Start kl 11 och jag hann gå på toa två gånger och värma upp lite. 

Placerade mig långt bak i startfältet och vi kom iväg. Första sträckan går lugnt vid en sjö och det är flackt och lite nedför. Efter en stund springer vi i skogen och där är det allt annat än flackt. Upp och ner samt så mycket kantiga stenar så det går absolut inte att springa fort vare sig uppför eller nedför. Emellanåt kommer partier med grusväg men det är inga långa sträckor. 

Fördelen med att starta långt bak är att man får springa om andra. Det är skönt att hitta en rygg att försöka komma ifatt och till slut springa förbi. Märkte att bland dem jag sprang runt var jag snabbare än dem uppför. TACK Fålehagen och Ödeby :) 

Banan mättes häromdagen och det blev 14,4 km. Jag fick 14,5 och det kan ju bero på att man väljer lite andra spår än det som är närmast i skogen. 

Såg att någon kommenterat loppet med: Stenar och grenar, rötter och fötter. Så bra sammanfattat, bara att lägga till ett rim om att det är mycket upp och ner också. 

Efter 11,5 km så dyker slalombacken upp och där finns inte en chans att jag springer, ingen annan omkring mig heller. 9 minuter tog det att ta sig upp! Pust!! 

Sen följer stigen berget nedför på baksidan av slalombacken. Det är brant så det är bara att fortsätta gå. Väl man är ner är det ca en km kvar och det är skönt att springa i mål. 

Ett roligt lopp, fast mycket jobbigt. Precis som det ska vara 😃

I mååål!! 

Försökte ta kort på toppen av slalombacken men det gick inget vidare. Man kan ju inte se ”över kanten” ner mot botten av backen 😄

Puls

Igår var det dags att återgå till programmet. Pass 22 puls. 3 minuters backintervaller med jogg nedför mellan * 4. Värmde upp 10 minuter med att lufsa bort till cykelbanan vid husbilscampingen en bit från där jag bor. Svårt att komma på en backe som är 3 minuter lång uppför så den enda jag kom på som ligger skapligt nära är cykelbanan upp till Motalabron. Sprang iväg den första intervallen och det var jobbigt men det gick och i och med att det var så lång backe så hann jag återhämta mig på joggen nedför innan nästa intervall. För varje intervall kom jag lite längre upp utan att bli mer trött och det var en härlig känsla. Hela backen var dryga 500 meter så det blev 1 km varje vända. 

Både uppvärmning och nedjogg var flackt och på asfalt och det var så skönt att springa. Kände mig stark, snabb och lätt. Nedjoggen blev kanske inte så lugn som den ska vara men det var så skönt att springa utan att det tog emot så fastän jag precis kört jobbiga intervaller blev km-tiden 5:22. Så härlig känsla. 

Då det var mycket varmt på dagen 29 grader så väntade jag till 20:30 innan jag sprang iväg vilket gjorde att det hann skymma rejält innan jag var hemma. Jag gillar när det blir mörkt på kvällen, känner mig trygg och mörkret gör även att jag sover bättre. 

Siffror för passet: 7 km, 44 min, VO2=45 (upp ett snäpp!)

Motalabron. Där uppe var jag nyss. 

Utan blixt

Med blixt. 

Innan min löpning var Charlie och jag på Mariebergsudden och gick en sväng. Kunde inte låta bli att ta en bild på den fina vyn. 

Nu laddar jag inför Kilsbergen Trail 14 km på lördag. Det ska bli jättekul. Det enda jag bävar lite för är slalombacken som ska besegras 2,5 km från mål, men det ska väl gå det med :) 

3 pass utanför programmet

Efter Bodypumpen den 10 augusti var jag ganska orörlig de tre följande dagarna. Träningsvärk så klart :) 

Efter dessa orörliga dagar var det fullt upp på jobbet, puh! Hann inte med att både gå ut på promenad med Charlie och springa så löpningen fick jag vänta med. På helgen var det fullt upp med att flytta Stora W till Hallsberg för skola och hockey samt att jobba den tid som blev över. Den 19:e var det deadline och jag blev klar i tid och kunde åka hem vid 16. Jätteskönt! Nu väntar den lugna perioden på kontoret fram till början på november. Inte alls tokigt med tanke på att hösten är min favorit-tid. 

Redan på eftermiddagen-kvällen den 19:e åkte jag med Charlie för promenad i Ödeby. Avvek från spåret och hittade en liten extra-sväng på ett par kilometer. Totalt blev det sju km. Bestömde mig redan när vi gick att jag ville springa samma runda för att inte glömma bort hur jag gått. Åkte hem med Charlie och bytte till träningskläder. Tillbaka till Ödeby, dessvärre utan mina lurar så det fick bli utan musik. Kom ihåg var jag vek av och sprang samma runda. 7 km, 46 min VO2 46, sänkt ett snäpp alltså.

Tre dagar senare var det dags igen. Även denna gång i Ödeby. Dagen innan hade jag och Charlie varit och gått en ny avstickare. Vi gick vilse men hittade till slut och den avstickaren ville jag såklart springa nu. Dessvärre tog jag fel väg på ett ställe och letade förgäves efter en stig som nu var helt borta (såklart, jag var ju på helt fel ställe) Gick fram och tillbaka och letade men hur jag än försökte så kom jag inte rätt. Fortsatte därför där jag var ganska säker på att jag skulle hitta och kom mycket riktigt ut på ett ställe där jag kände igen mig från dagen innan. Nu behövde jag inte springa vilse på samma ställe som dagen innan utan kom tillbaka till kända stigar. Totalt blev det 11 km men av det blev ju säkert 1,5 km förvirrad gång när jag letade efter stigen som inte fanns. 11 km, 1:26:10, VO2 45, sjunker...

Lite regnigt till och från, skönt löparväder alltså :) 

Fokus på gräset och inte på mig som kommer lufsande. 

Väl hemma tittade jag i Garmin-appen på mina rundor och kunde se var jag sprungit ”fel” jämfört med när Charlie och jag gick tack vare kartorna med mina rundor. Jag hade svängt av lite för tidigt på ett ställe. 

Idag, tre dagar senare, gjorde jag ett nytt försök. Sprang den första avvikaren från tidigare i veckan och sen även den andra. Idag gick det bra. Jag kom rätt och det blev en bra runda. Det är mycket upp och ner och jag sprang långsamt för att orka springa hela tiden. Totalt blev det 12 km och tiden blev 1:22:58. VO2 har nu sjunkit ner till 44! Jaja, det kan bara bli bättre om det inte blir fler ofrivilliga uppehåll vill säga. 

Härligt med ”nya” stigar. 

12 km ✅

Mycket rönnbär i år, kallt i vinter? 

Pass 19 med krångel

Igår åkte jag till Ödeby för att gå med Charlie. Hade redan bytt om till löparkläder för tanken var att jag efter prommen skulle lämna av charlie hemma och springa pass 19, puls. 

10 st 90 sek intervaller med 30 sek vila mellan. Skönt med ett så ”kort” pass. Det hela tar ju ”bara” 40 min med uppvärmning och nedvarvning. 

Gick iväg med Charlie och började fundera på om jag skulle köra passet ihop med Charlie. Varför inte? Han är ju garanterat snabbare än jag även om jag inte kört intervaller med honom förut. Promenerade 10 minuter som uppvärmning inför uppvärmningen :) Är rädd om Charlie så jag går alltid 10 minuter innan jag springer med honom. Sprang sedan 10 minuter uppvärmning med honom och det gick bra. Nu befann vi oss på en ganska bred stig och jag körde den första intervallen. Charlie sprang bredvid men undrade säkert vad jag pysslade med för han tittade oroligt på mig hela tiden och var bredvid mig eller snett bakom. Han är alltid framför mig annars. 

Gåvilade 30 sek och nu kom vi in på smalare stig. Gasade på och sprang den andra intervallen. Charlie sprang tätt bakom och vi snubblade in i varandras ben flera gånger. Kunde absolut inte få honom framför mig på stigen och det var bara att ge upp. Två intervaller blev det i alla fall. 

Fortsatte gå och efter ca 5 minuter började Charlie gå framför mig som han brukar. Började lufsa lite bakom honom men så fort jag kom för nära stannade han. Han ville inte springa. Trägen vinner så när han var tillräckligt långt fram försökte jag igen och till slut gick det. Lufsa med honom gick bra. Sprang ca 1 km den sista biten till bilen. Tänkte nu att jag kunde sätta in Charlie i bilen och dra ned rutorna och lämna honom medan jag sprang klart de sista åtta intervallerna. Eftersom jag dragit ner rutorna kunde jag inte vara för långt från bilen, hade ju mina värdesaker i den. Sprang iväg på den tredje intervallen och gåvila 30 sek tillbaka till bilen och där satt Charlie med sina hundögon och tittade efter mig. Kunde inte fortsätta. 

Åkte hem med Charlie och tog mig till Fålehagen där jag värmde upp lite, nöjde mig med 6 min uppvärmning, och rev sen av de sista sju intervallerna. Ibland flackt, ibland uppför och ibland nedför. Nedvarvningen blev 9 minuter. 

Detta var ett riktigt krångligt sätt att springa tio intervaller men det blev gjort till slut. Räknade ut att det blev ca 7 km men jag har ingen aning om hur lång tid det tog. Spelar ju ingen roll heller. VO2 47. 

Sista intervallen klar, nu mysjogga hem igen

Perfekt ställe att avsluta intervallerna på. Mysjogga med svagt nedför som avslutning på passet. 

Idag kom jag iväg till Actic för första gången på länge. Jymden här hemma har inte direkt heller varit flitigt besökt under sommaren, för varmt på övergången, så det är med lite vånda jag tar mig igenom ett BodyPump-pass. Jag vet ju hur träningsvärken kommer bli. Men men, det går ju över så småningom. Passet var bra men salen alldeles för dåligt ventilerad. Det är faktiskt så att jag tänker att det är helt otroligt att man ska betala lika mycket för ett träningskort på den anläggningen som på en annan anläggning. Idag var bästa Kicki-vännen instruktör och micken krånglade för henne flera gånger, våra step-up-brädor sitter knappt ihop och hantlar och annat räcker inte så att alla kan få det de vill ha. Ska det verkligen vara så? Det tycker inte jag. I vår stad finns ingen konkurrens så det finns ingen annan stans att gå. Därav det dåliga underhållet? Kunderna går ju ingenstans ändå liksom. Tråkigt är det. Tur att man får samma kvalitet på endorfinerna ändå oavsett var man är, de håller alltid toppklass! 

Nr 16 och 17 kommer här

När jag senast bloggade hade jag sprungit 20 km och det var pass 18. Jag hoppade alltså över pass 16 och 17 för det passade bättre med tiden jag hade, och vädret. 

I fredags (3 dagar efter långpasset) sprang jag pass 16. Puls. 12 st  1 minuts backintervaller. Åkte till Ödeby. Det var molnigt och åska på håll så jag höll mig vid bilen och kollade min blixt-app och såg att åskan gick förbi innan jag gav mig iväg. Uppvärmningen blev ca 11 minuter och jag kom fram till backen jag hade tänkt ut. Vilade 2 minuter enl programmet och sprang sen upp. Backen var inte tillräckligt lång så jag fick fortsätta på en grusväg som stigen leder ut på. Körde resten av intervallerna på grusvägen. De två första intervallerna gick jag ut för hårt och orkade knappt 1 minut. Resterande gick bättre och jag hittade rätt fart. Orkade inte jogga ner utan gick först lite innan jag joggade tillbaka. Under uppvärmningen hade det börjat regna lite smått men nu regnade det rejält. Skönt och otroligt härligt att springa i regn. För att hålla reda på antalet intervaller samlade jag denna gång stenar från grusvägen. Den elfte intervallen var min bästa så den blev hedrad med en kotte och när jag var klar med den tolfte fick det bli en liten ljungkvist. Älskar ljung. 

Ljungkvisten syns inte så bra men den ligger där. 

Springselfien efter nån av intervallerna på väg ner, genomblöt. 

Min grusvägsbacke. 

Nedjogg 9 minuter och det blev totalt 6,4 km och det hela tog 55 min. VO2 46

Idag är det måndag och jag har börjat jobba lite. Mellan 10-14 blev det idag. När jag kom hem stod lunchen på bordet och det var tur för jag var jättehungrig. Pasta och köttfärs gratinerat i ugnen. Gott. 

Efter maten gick jag en sväng i Fålehagen med Charlie, 6,8 km, och känner av lite i mina knän när det är nedför (detta efter långpasset senast) Detta gjorde att jag valde Bondebacka till pass 17. Backe 11 km. Nu var jag redan innan passet inställd på att jag inte skulle springa 11. 6 km ville jag få ihop för att sen ta resterande 5 km i morgon eller övermorgon. Som sagt. Kroppen måste vänjas. 

Sprang iväg och som vanligt så körde jag på mitt eget vis. Gå 12 andetag varje låtbyte. Första varvet sprang jag som vanligt men andra och tredje varvet gjorde jag en liten avstickare vid kyrkogården för att få lite längre varv. Efter tre varv hade jag fått ihop 8,8 km och det fick räcka. Det var ju mer än vad jag tänkt men 2 km ifrån vad programmet visade. Tur jag har några veckor tillgodo på programmet, ingen stress. 

8,8 km tog mig 52:46 minuter. VO2 47

Är jag i bondebacka så måste ju springselfien såklart ha en radiomast i bakgrunden. Det var svårt att få med nån av masterna då solen lyste på dem och de blev ”osynliga” så jag pekar ut den jag fick med.