Efter regn...

....kommer solsken och så var det idag. I morse och på förmiddagen regnade det men frampå eftermiddagen ljusnade det och solen tittade fram emellanåt och regnet drog vidare. 

Slutade jobbet strax innan 17 och numera är det ljust den tiden så jag tvekade inte utan bytte om till ”spring-kläder” direkt vi kom hem och Charlie och jag gav oss iväg. Vi gick till Fålehagen via jerusalemsbadet och när vi kom in i skogen (1,7 km dit) satte jag igång klockan på löpning. Nu kanske jag inte kallar det löpning men lufs i alla fall. Stötte på en hund nästan direkt och fick stanna upp för att försöka mötas utan hund-sammandrabbning. Lufsade vidare och då stötte vi på nästa bekymmer, en katt som kröp ihop och försökte gömma sig. Det undgick såklart inte Charlie som var tvungen att avbryta vårt lufsande för att jaga upp katten i ett träd. Efter dessa stopp gick det ändå bra sen. Lufsade på och det var sååå härligt! Det blev 2,5 km idag. Efter den lilla lufsen gick vi hemåt igen. 2,2 km blev vår ”nedjogg” som inte alls är någon jogg utan gång. 

Jag är rädd om min rygg och min fot, och allt annat som kan ställa till det om jag som 48-åring kör igång för snabbt. Leder, muskler och senor är inte lika elastiska som förr om man säger så ;) Tänker även på Charlie som ju inte heller har sprungit på ett tag. Han klarar ju såklart detta bättre än jag, men ändå. 

Nu ligger mitt VO2 max på 41. Så det är väl mitt lägsta-värde med tanke på att jag inte sprungit på över två månader. Säkert hade det varit ännu lägre om jag inte gjort alla promenader med Charlie. Ska bli kul att se hur den höjs. 

Förstår att Charlie hellre tittar framåt än åt mitt håll, visst lyser solnedgången upp fint bakom träden. 

Nya träningskläder är kul när motivationen tryter men som alla ser så har jag inga problem med motivationen. På med nåt bara, skit samma hur det ser ut bara jag kommer iväg! 

Mil i Borensberg

Idag har det varit sol och det är vi verkligen inte varit bortskämda med. Det har varit regnigt och tråkigt mest hela ”vintern” känns det som. 

Funderade över var vi skulle ta vägen denna soliga dag och valde Borensberg och milspåret. Det är ett kuperat spår som nästan uteslutande är i skogen. Det är bra. En hel mil utan asfalt, grusväg, kalhyggen, ledningsgator eller annat. 

Igår test-sprang jag en bit av Charlies och min promenad i Ödeby. Vi gick 5 km och mitt i rundan lufsade vi 2 km. Det gick ganska bra. Det spände lite i låren och hinnorna kring skenbenen protesterade lite. Jag har inte sprungit sen 7 januari så det är ju inte konstigt om kroppen protesterar lite. Anledningen till att det inte blivit något spring är att jag känt mig krasslig sen slutet av januari. Inte sjuk men inte frisk. Har vilat helt (jag menar helt - legat i soffan) flera helger då Stefan tagit hand om allt, och mig, men det har inte gått över ändå. Förra helgen började jag känna friskare och ett sug efter träning kom tillbaka i ett nafs. 

Hela denna vecka har jag längtat och väntat på att känna mig frisk tillräckligt länge för att våga träna lite. 

2 km blev det alltså igår och det kändes bra. Idag blev det alltså en mil i skogen och det kändes också bra. Såååå oroligt skönt! 

När vi kom hem från Borensberg hade Stora W hittat hem och han och jag tog en övningskörningstur i bilen. Efter den turen kom vi hem till dukat bord och när vi ätit skjutsade jag W till kompis L. W och L tog sedan tåget hem till Hallsberg där de skulle hänga resten av helgen. 

Det känns som jag även vill nämna något om Corona-viruset som härjar lite överallt. Stora W:s skola var stängd mån och tis denna vecka för en lärare och en elev har smittats. Kanske har de varit i Italien eller Tyrolen som är ställen som är drabbade. Corona-viruset kommer ursprungligen från Kina och det hela började vid nyår i ett område som heter Wuhan. I Iran och Italien har det förutom i Kina gått hårt fram. Symptomen är som en förkylning där fokus ligger på hosta och feber. Det tråkiga med detta virus är att det är väldigt smittsamt och att äldre med andra sjukdomar har svårt att klara detta virus. Som det är idag har två i Sverige dött av Covid-19 (Corona Virus Desease år -19). Just i dagarna har vi fått viruset till Östergötland. Regeringen har beslutat att ställa in alla tillställningar med fler än 500 besökare eller deltagare. Ex Göteborgsvarvet, slutspel i hockey och t ex konserter. En kompis var i Ullared häromdagen och där var nästan folktomt. Att regeringen vill hindra snabb spridning av viruset är för att lättare klara att ta hand om de sjuka som måste få sjukhusvård. Blir alla sjuka samtidigt finns såklart inte plats för alla men om vi klarar att dra ut på det hela över lite längre tid har vi lättare att kunna klara trycket. 

Av dem som varit utomlands och är i riskzon eller är smittade är det hem-karantän som gäller. 

Om man kan tro på rapportering från Kina (och det tror jag vi kan) så har de nu kommit över ”toppen” på virus-sjukan och har nu fler tillfrisknade än insjuknade varje dag. 

Charlie i solen på vår promenad. 

Så skönt väder i så skön natur.