Gnäll

Japp! Nu gnäller jag. Nu har jag ingen ork kvar. Helgen var bra trots att jag fick klämma in lite jobb mellan varven. I tisdags hade jag bestämt att jag skulle lufsa på lunchen. Har ju fortfarande inte testar mitt Flip-belt! På förmiddagen började det pirra i kroppen, nej, inte feber. Det blev inte bättre och febern var ett faktum. Trots detta jobbade jag till strax efter 21. Måste jobba. På onsdagen (igår) hann jag lagom komna till jobbet så ringde de från lilla E:s skola. Lilla E hade ramlat på cykeln på väg till badet de skulle tillbringa dagen vid. Åkte och hämtade henne, upp till akuten, ringa efter mamma som fick sitta med henne på akuten så jag fick åka tillbaka till jobbet. Efter fem timmar åkte de hem med lilla E:s arm i gips. Åkte hem från jobbet och tanken var att jag skulle jobba hemifrån men jag orkade inte. Hade somnat kl 03 natten innan (vaken av stress antar jag) och var nu helt utmattad. Frös och mådde dåligt, ingen aptit. Febertermometern visade 39,2. Blä. Nu gnäller jag för nu är det inget kul alls.

Upp i morse för stora W har skolavslutning. Har feber men den ligger på ca 38,2-38,5 så det får gå. Efter skolavslutningen hämtade jag upp lilla E och vi åkte till hennes skola och lämnade hennes padda och tömde bänken. Efter detta ner på stan en snabbis för att köpa skor till avslutningen. Hem och lämna av lilla E och sen till jobbet. Kom dit vid lunch och åkte hem vid 19:30. Mår inte bra. Vill inte mer. Är trött. Huvudet sprängs snart i tusen bitar och febern får jag nog dras med ett tag till.

Det jobbigaste i detta är inte att jag har tokmycket att göra eller att jag är sjuk utan att jag inte kan göra något för att skaffa mig energi. Hade jag bara kunnat cykla en sväng, lufsa en runda eller gå på något pass hade jag inte varit så gnällig. Det hade gjort stor skillnad om jag fått röra lite på mig. Jag är helt säker på det!

Slut på detta blogginlägg som jag skrivit bara för att jag tycker synd om mig själv och för att alla dagar inte är solskensdagar.

I morgon väntar lilla E:s skolavslutning. Efter skolavslutningen åker jag och jobbar. Hade hellre varit hemma och firat med fika och umgåtts med kidsen. Hade gärna varit med lilla E på akuten också. Det kändes inget vidare att lämna henne på akuten och själv inte vara med och stötta henne när hon hade ont och var lite orolig.

Blä - nu är det färdiggnällt.