Härliga dagar

Sommaren har äntligen kommit till oss och sakteliga tinar vi alla upp efter vår knasiga ”höst-vinter”. Vi har just nu härligt soliga dagar och kvällarna är så ljusa och härliga. 

I söndags var stora W lite rastlös och bestämde sig för att ta sig till utegymet i fårhagen och köra några övningar. Det är 1,5 km dit så det är ju lagom uppvärmning med en löptur dit. Han sprang lite extra och körde sedan i gymet. Jag fick lite inspiration av att han gav sig iväg och drog efter en stund på mig löparkläderna och tänkte att jag springer och möter honom. Lagom jag stod i hallen och tog på skorna så kom han hem. Jag frågade om han ville följa med mig på en extra tur och han hängde med. Kul! 

Nu tyckte han att det gick lite väl långsamt att springa med mig men eftersom jag hittar lika på i fålehagen som i min egen ficka så kunde jag ge honom anvisningar om hur långt han skulle springa med fartökning och sen vänta in mig. Det blev en bra runda för oss båda. Jag lufsade i sakta mak och han med typ intervaller och ändå gjorde vi det tillsammans på något sätt. Det blev 4 km, inte så långt men det var precis lagom för oss båda. 

Stora W tog det sen lugnt en stund innan ett nytt anfall av rastlöshet kom över honom och han följde med kompis V till korpens gym. Det är inte lätt att ha sommaruppehåll från hockeyn där han är van att träna så mycket. Andra år har han ju kört sommarträning med laget men nu på sommaren bor han hemma och hockeylaget är 8 mil bort. 

Nog om stora W. 

Mitt VO2 låg på 40 och där har det legat ett tag nu. 

Idag är det torsdag och jag har jobbat medan Stefan varit hemma. Han kom hem igår för han jobbade hela förra helgen med att riva en bro som krävde att tågtrafik och annan trafik var tvunget att stängas av. Slutade jobbet kl 17. Hem och gick en kort sväng med Charlie. Fixade mat, grillat, och åt. Städade undan och klockan var strax efter 19. Vad göra nu? Kände mig rastlös, brukar inte ha nån ”tid över” på vardagskvällarna och nu var allt fixat och jag kom inte till ro. Är lite speedad så här års också p g a alla deklarationer som ska göras. Fast Stefan redan gått flera svängar med Charlie idag så tog jag med Charlie ut på ytterligare en promenad. Fast han var inte sugen. Han känner också till varenda stig här i fålehagen så han valde hela tiden genvägar hemåt. Det var inte alls vad jag planerat. Hade ju en bra ljudbok i öronen och kunde absolut tänka mig att gå längre än den dryga halvtimma vi var iväg. 

Kom in och satte mig i fåtöljen men hade ingen ro i kroppen. Ville springa men det var ju inte så långt efter vi ätit. Jag får ju håll så lätt. Stefan manade på mig och peppade. -Det är väl bara att du går hem om du får för mycket håll. 

Gav mig iväg och mycket riktigt fick jag håll men inte så mycket som jag trodde. Det gick hyfsat bra. Gick i ett par uppförsbackar, ville ha en skön och behaglig runda. Totalt 4 km och VO2 släppte äntligen taget om 40 och höjde till 41. Än är det långt till nån typ av behaglig konditionsnivå men det kommer när det kommer. 

 

En vallmo från min morgonpromenad med Charlie på SIK igår. En av mina favoritblommor. 

Från kvällens runda vid 20:30 nån gång. 

Sommar och sol 

Puls normal igen

De två senaste gångerna jag sprang hade jag medelpuls på 168 resp 169. Jag brukar ha en medelpuls på mina löppass runt 138-142, ungefär. Detta kände jag inget av under passen och jag blev förvånad över att det var ca 30 slag mer än vanligt. Första gången trodde jag att klockan och pulsmätaren i den kanske suttit fel men att det hände en gång till tyckte jag var märkligt. Pulsen övrig tid var helt som vanligt. Hade jag något skrutt i kroppen? Nån rest av nåt? Vet ej och nu i Corona-tider vet man ju ingenting om hur den smittan slår på olika människor. 

Hur som helst, i lördags och idag har jag lufsat lite igen efter ca en månads uppehåll och pulsen är tillbaka på ca 140 slag. Skönt! 

Den senaste tiden har gått åt till att flytta. Den 1 mars var vi och tittade på ett hus fast vi inte alls pratat om att flytta. Det bara var så bra läge tyckte vi. Detta var Vasaloppsdagen så efter att vi kollat TV hela morgonen och förmiddagen var vi inte jättesugna på att gå på husvisning men vi kom iväg i alla fall. Vi gillade huset och blev kontaktade av mäklaren som gjorde en värdering på vårt hus. Vi kontaktade banken och fick lånelöfte och skrev kontrakt den 7 mars. I kontraktet stod ett förbehåll om att vi måste sälja vårt hus inom 5 veckor till ett utsatt lägstapris. Nu följde bråda dagar med städning (utrensning) fotografering och husvisningar. Det fanns intresse till en början från flera håll men med tiden svalnade det p g a coronapandemin. Efter fem veckor hade vi gjort allt med extravisningar m m och jag var helt slut mentalt av att inte veta vare sig ut eller in. Nu föll det sig så till slut att ägarna till vårt nya hus köpte vårt befintliga. Vi bytte alltså. Den 10 april (långfredagen) skrev vi kontrakt på vårt hus. Det blev då bestämt att vi skriver det slutliga kontraktet den 30 april och flyttar den 2 maj. Det gick undan med andra ord. 

Dagen innan flytt hämtade vi ett flyttsläp på Preem och fyllde det. Vi fyllde även Stefans släpkärra med så mycket lådor vi vågade och surrade fast med nät och spännband. Mycket möbler ställdes ut i carporten och vi hade städat oss ur flera rum. Sängen stod i vardagsrummet och på övervåningen sov lilla E på bara sin bäddmadrass med katten för att han inte skulle smita iväg ute. 

Vi sov i vår säng i vardagsrummet. 

På flyttdagen ringde telefonen kl fem och det var Sector alarm som ville berätta att larmet höll på att ”dö” p g a att vi råkat dra ut sladden till det. Jag hade fått ett meddelande på eftermiddagen dagen innan om att strömmen var bruten till larmet men jag trodde att vi råkat komma åt något när vi kopplade ur routern till internet. Inget mera meddelande kom och jag tänkte inte mer på det. Kl fem en lördagsmorgon tyckte Sector alarm tydligen att det var ett bra tillfälle att ringa och berätta för mig att jag bara hade ca 7 timmar på mig att sätta i sladden igen. Dessutom började uppringaren diskutera med mig om ifall de nya ägarna var intresserade av att överta larmet. Det hade jag redan berättat att de inte var när jag sade upp larmet. Jösses! 

Efter det somnar men ju såklart inte om när det är flyttdag! :) 

Kl 06:30 åkte jag med Charlie till mamma och pappa i stugan. Stackars Charlie har varit orolig sista tiden då allt ställts på ända med kartonger överallt och möbler som bara ”försvinner” 

När jag kom hem städade vi ur det sista och lastade allt vi kunde. Det blev bara sängen kvar som nu stod i köket. 

Kl 10 var vi på plats med släp och flyttsläp på nya adressen och vi hade Stora W samt Stefans Stora S med flickvän M med oss som flytthjälp. När vi tömt av våra släp fyllde vi med de andra ägarnas grejer och så åkte vi fram och tillbaka några vändor. De var fyra och vi var ju fem och alla hjälptes åt så kl 15 var vi klara och då hade vi haft fikapaus mitt i allt också. Otroligt skönt att ta med de sista grejerna, lämna över nycklarna och sen var det klart. Inget förråd som skulle tömmas, ingen tråkig städning kvar. Allt var klart. 

Detta med coronapandemin får väl bli ett eget inlägg för det orkar jag inte ta ikväll. Nu vill jag ta min senaste Runners-tidning och lägga mig i sängen och läsa en stund. Kanske lägga ett ord till bästa Kicki-vännen på Wordfeud också? 

2 km spring idag. Puls som vanligt och VO2 40. 

Hade tyvärr ingen bättre bild på huset men det får duga. 

Efter regn...

....kommer solsken och så var det idag. I morse och på förmiddagen regnade det men frampå eftermiddagen ljusnade det och solen tittade fram emellanåt och regnet drog vidare. 

Slutade jobbet strax innan 17 och numera är det ljust den tiden så jag tvekade inte utan bytte om till ”spring-kläder” direkt vi kom hem och Charlie och jag gav oss iväg. Vi gick till Fålehagen via jerusalemsbadet och när vi kom in i skogen (1,7 km dit) satte jag igång klockan på löpning. Nu kanske jag inte kallar det löpning men lufs i alla fall. Stötte på en hund nästan direkt och fick stanna upp för att försöka mötas utan hund-sammandrabbning. Lufsade vidare och då stötte vi på nästa bekymmer, en katt som kröp ihop och försökte gömma sig. Det undgick såklart inte Charlie som var tvungen att avbryta vårt lufsande för att jaga upp katten i ett träd. Efter dessa stopp gick det ändå bra sen. Lufsade på och det var sååå härligt! Det blev 2,5 km idag. Efter den lilla lufsen gick vi hemåt igen. 2,2 km blev vår ”nedjogg” som inte alls är någon jogg utan gång. 

Jag är rädd om min rygg och min fot, och allt annat som kan ställa till det om jag som 48-åring kör igång för snabbt. Leder, muskler och senor är inte lika elastiska som förr om man säger så ;) Tänker även på Charlie som ju inte heller har sprungit på ett tag. Han klarar ju såklart detta bättre än jag, men ändå. 

Nu ligger mitt VO2 max på 41. Så det är väl mitt lägsta-värde med tanke på att jag inte sprungit på över två månader. Säkert hade det varit ännu lägre om jag inte gjort alla promenader med Charlie. Ska bli kul att se hur den höjs. 

Förstår att Charlie hellre tittar framåt än åt mitt håll, visst lyser solnedgången upp fint bakom träden. 

Nya träningskläder är kul när motivationen tryter men som alla ser så har jag inga problem med motivationen. På med nåt bara, skit samma hur det ser ut bara jag kommer iväg! 

Mil i Borensberg

Idag har det varit sol och det är vi verkligen inte varit bortskämda med. Det har varit regnigt och tråkigt mest hela ”vintern” känns det som. 

Funderade över var vi skulle ta vägen denna soliga dag och valde Borensberg och milspåret. Det är ett kuperat spår som nästan uteslutande är i skogen. Det är bra. En hel mil utan asfalt, grusväg, kalhyggen, ledningsgator eller annat. 

Igår test-sprang jag en bit av Charlies och min promenad i Ödeby. Vi gick 5 km och mitt i rundan lufsade vi 2 km. Det gick ganska bra. Det spände lite i låren och hinnorna kring skenbenen protesterade lite. Jag har inte sprungit sen 7 januari så det är ju inte konstigt om kroppen protesterar lite. Anledningen till att det inte blivit något spring är att jag känt mig krasslig sen slutet av januari. Inte sjuk men inte frisk. Har vilat helt (jag menar helt - legat i soffan) flera helger då Stefan tagit hand om allt, och mig, men det har inte gått över ändå. Förra helgen började jag känna friskare och ett sug efter träning kom tillbaka i ett nafs. 

Hela denna vecka har jag längtat och väntat på att känna mig frisk tillräckligt länge för att våga träna lite. 

2 km blev det alltså igår och det kändes bra. Idag blev det alltså en mil i skogen och det kändes också bra. Såååå oroligt skönt! 

När vi kom hem från Borensberg hade Stora W hittat hem och han och jag tog en övningskörningstur i bilen. Efter den turen kom vi hem till dukat bord och när vi ätit skjutsade jag W till kompis L. W och L tog sedan tåget hem till Hallsberg där de skulle hänga resten av helgen. 

Det känns som jag även vill nämna något om Corona-viruset som härjar lite överallt. Stora W:s skola var stängd mån och tis denna vecka för en lärare och en elev har smittats. Kanske har de varit i Italien eller Tyrolen som är ställen som är drabbade. Corona-viruset kommer ursprungligen från Kina och det hela började vid nyår i ett område som heter Wuhan. I Iran och Italien har det förutom i Kina gått hårt fram. Symptomen är som en förkylning där fokus ligger på hosta och feber. Det tråkiga med detta virus är att det är väldigt smittsamt och att äldre med andra sjukdomar har svårt att klara detta virus. Som det är idag har två i Sverige dött av Covid-19 (Corona Virus Desease år -19). Just i dagarna har vi fått viruset till Östergötland. Regeringen har beslutat att ställa in alla tillställningar med fler än 500 besökare eller deltagare. Ex Göteborgsvarvet, slutspel i hockey och t ex konserter. En kompis var i Ullared häromdagen och där var nästan folktomt. Att regeringen vill hindra snabb spridning av viruset är för att lättare klara att ta hand om de sjuka som måste få sjukhusvård. Blir alla sjuka samtidigt finns såklart inte plats för alla men om vi klarar att dra ut på det hela över lite längre tid har vi lättare att kunna klara trycket. 

Av dem som varit utomlands och är i riskzon eller är smittade är det hem-karantän som gäller. 

Om man kan tro på rapportering från Kina (och det tror jag vi kan) så har de nu kommit över ”toppen” på virus-sjukan och har nu fler tillfrisknade än insjuknade varje dag. 

Charlie i solen på vår promenad. 

Så skönt väder i så skön natur. 

Nytt år!

God fortsättning på nya året och för min egen del: bättre fortsättning på nya året. Jul och nyår har varit lugna och sköna och min återhämtning har kunnat vara på max. Mycket skönt. Inte för att jag haft en jobbig höst, tvärtom har det varit mycket bra, men det är alltid skönt att ha dagar då det inte finns några måsten. 

Efter att jag skrev förra gången kom jag iväg på ytterligare ett BodyPump-pass. Den gången kändes det bättre i ryggen och utfallen gick mycket bättre. So far, so good. 

På självaste julafton fick jag en inte så rolig julklapp av min kära Charlie. Vi var i Ödeby och gick i skogen när han fick ett labberyck eller labbefnatt som en del kallar det. Då springer de runt runt i hög fart. Tyvärr sprang han in i låret på mig, inte så hårt men tillräckligt för att jag tappade balansen lite. Då jag skulle parera med det andra benet var där precis ett hjulspår vilket gjorde att foten hamnade ca 10-15 cm nedanför den andra foten. Det kändes som att hela överkroppen förflyttades ett par dm från höften rakt ut. Aj. 

Efter det har jag haft ont i ryggen, såklart. Var på massage förra veckan och massören sa att jag nog måste gå till en kiropraktor för att ev knäcka till något som ev blivit snett i bäckenet. Jag ska avvakta ett par dagar till, tycker nämligen att det blivit lite bättre de senaste dagarna. 

På nyårsdagen startade jag en runstreak. En ”mile” varje dag, minst. Det funkade skapligt. Körde en vecka, sen fick jag massagen och ville inte förstöra massagens goda verkningar med att trycka ihop kotor och muskler så då blev det stopp på den streaken. Kvällen efter var jag hos Stora W och kom hem sent så då blev det fokus på promenad med Charlie. Hade streaken varit igång hade jag sprungit efter promenaden men nu var det ju ändå ”förstört” så jag lade inte energi på det. 

I helgen har det varit ”release-helg” på Actic och jag hade sett fram så mycket till det. Nytt pass BodyPump på lördagen och nya pass CX och Sh’bam på söndagen (idag). Tyvärr fick jag avboka alltihop. 

Men! Som en liten liten tröst i allt så vågade jag på mig ett halvt pass BodyPump i jymden igår. Med ett kvastskaft!!

Hade varit ute och gått ca 6 km med Charlie så jag kände mig uppvärmd ordentligt. Bytte om och gick upp och letade reda på ett BP-pass på Youtube. Det blev 109:an. Körde uppvärmning, knäböj, rygg, utfall och axlar. I de tre första låtarna körde jag med kvastskaftet på axlarna. Utfallslåten körde jag utan något alls och axellåten körde jag med små vikter. 

Efter detta fick jag så ont i ryggen att jag knappt kunde gå. Kanske var det inte så smart att köra direkt efter promenaden? Jag kanske tänkte fel när jag tänkte att det var bra att köra direkt efteråt för då var jag uppvärmd. Kanske var det så att jag redan då var ”trött” i ryggen efter promenaden och spädde på allt med att köra styrka? Hur som helst. Lade mig i soffan på rygg med benen upphöjda för att vila ryggen och det blev bättre. I natt har jag inte alls haft så ont som en del nätter tidigare. 

Jag är glad över mitt halva pass och idag har jag lite träningsvärk i benen, såklart. Har utforskat lite stigar i Ödeby idag och jag kände verkligen av träningsvärken i en lång uppförsbacke vi hittade. Ingen träning på något sätt idag förutom promenaden (promenaderna) med Charlie. Det räcker. I morgon kanske jag försöker mig på lite bålstyrka, men det beror på hur natten blir, och dagen i morgon såklart. Det skulle vara så skönt om detta ger med sig nu av sig självt så jag slipper kiropraktorn. 

Kvastskaftet är inköp för rörlighetsövningar men funkade som skivstång också :) 

Utfall (och just på bilden knäböj) utan vikter 

Lite vikter på axel-låten. 

Actic 100 månader

Denna månad har jag haft mitt medlemsskap på Actic (och tidigare Feelgood) i 100 månader! Drygt åtta år. 

Det hela började med att bästa Kicki-vännen bjöd med mig på ett specialpass. Det var i oktober 2010 och så som alltid i oktober så är det ju rosa-bandet-fokus. Detta specialpass var ett BodyPump-pass med extra mycket P!nk-låtar. 

Passet var roligt och liknade ingen grupp-träning jag varit på tidigare. Efter några veckor köpte jag ett månadskort som jag väl kanske inte utnyttjade till max. Men en del pass blev det i alla fall. Barnen var ju inte så gamla då och jag kunde inte lämna dem ensamma för att komma iväg och träna. 

Sommaren 2011 bjöd vännen och instruktören Pia med mig på flera pass. Det var fler BodyPump-pass på den tiden så även om det var sommarschema så har jag för mig att det var pass måndag, tisdag, onsdag, lördag och söndag. Men jag kanske kommer ihåg fel. Hur som helst så var det sommar och varmt ute så passen var inte fyllda. Det gjorde att jag fick följa med på ett hörn. På sommaren var det ju lättare att komma till träningen eftersom barnen var hos MrX. 

Efter sommaren hoppade jag på ett kom-igång-erbjudande och efter det har det alltså rullat på. 

Ikväll kom jag äntligen iväg på ett BodyPump-pass. Det var såååå längesen nu. Jag kommer ha sån träningsvärk i morgon att jag redan nu bävar för det. Lilla E sa till mig vid matbordet förut att njuta av kvällen utan träningsvärk och det var lite roligt. Och sant! Efter det så njöt jag faktiskt av att gå omkring här hemma, nytränad och utan träningsvärk :) 

Det enda smolket i bägaren är att det inte kändes helt ok i ryggen under passet. När jag var på massage i förra veckan sa massören Maria att det fortfarande var lite ojämnt i muskulaturen i ryggen efter ryggskottet. Hon hittade några ömma punkter och tryckte hårt på dem för att få musklerna att ”slappna av” och lägga sig till rätta. Det började kännas under frivändningslåten men utfallslåten var värst och speciellt med vänster ben bakåt. Måste komma ihåg att börja med vänster ben bakåt nästa gång. Då är jag ju i alla fall lite piggare i ryggen än efter ett set med höger ben först. 

Efter passet åkte jag och handlade på vårt nyöppnade Coop. Min närmsta affär. Tycker om den. 

Efter att jag handlat åkte jag hem och tog på varma kappan och gick brorundan (2km) med Charlie för att få lite ”smörjning” av ryggmusklerna. Det kändes faktiskt bättre efter promenaden. Hoppas det håller i sig så att jag inte känner så mycket av det hela i morgon. 

Mina poäng på Actic. 100 st månader  a’ 1 000 poäng. 

En liten notering om att jag och Lilla E var och såg Aviciis minneskonsert den 5 december. Så coolt! Vilken konsert!! Publikrekord på Friends Arena 58 163 personer. Ett minne för livet, verkligen! 

Bruksvallarna

Nu är vi i Bruksvallarna och jag har fått åka skidor! Tjihoo! 

Vi åkte upp i fredags. Vi åkte hemifrån vid nio och om allt gått som vanligt skulle vi varit framme vid 17 men så blev det inte denna gång. Det var regn hela vägen till Sälen och därefter var det snöfall. Vi stannade ett par gånger så att Charlie fick kissa men matsäck åt vi i bilen medan vi körde. Annars brukar vi stanna en gång och äta matsäck och en gång för att äta lunch men några såna stopp blev det inte denna gång alltså. 

När vi kom till Funäsdalen stannade vi vid ICA och handlade och fortsatte sen den sista milen till Bruksvallarna. Framme kl 18. 

Just nu är det varmare än vanligt i hela Sverige så det har varit mellan 0 och några minus nu när vi varit här. Ca 30 cm snö och lagom när vi åker hem kommer temperaturen sjunka igen och bli lite mera normala 7-10 minus. 

I lördags tog vi det lugnt och såg oss omkring i området nu när det är så vinterfint. Hade åkt en sväng och på väg tillbaka släppte Stefan av mig och Charlie vid stora vägen och vi gick sista biten till stugan ca 1,8 km. Stefan åkte bilen till stugan och bytte om och sprang sedan fram till stora vägen och vände. När jag kom hem med Charlie bytte jag om och sprang samma sträcka (3,6 km) när Stefan kom tillbaka. Det var så länge sedan jag sprang på snö (såklart) och det var jättemysigt. 

På söndagen tog vi skidorna och åkte en liten sväng här ”hemma” vid stugan. Egentligen ska Nordic Ski-spåren (totalt 30 mil) gå förbi ca 100 meter från stugan men tydligen är markägaren och ”Nordic Ski” eller vad de kan heta oense om markersättningen så nu är det inte spårat. Vår stugvärd har själv spårat några km så detta testade vi alltså och det var roligt. Efter denna lilla skidtur åkte vi för att handla lite. På vägen till Funäsdalen släppte Stefan av mig och Charlie vid ett elljusspår i Funäsdalen och där gick vi och pulsade medan han handlade och köpte pizza. Det var rejält jobbigt i spåret för det är väldigt kuperat och därpå väldigt mycket snö. Sjönk 5-15 cm varje steg jag tog. Gissa om pizzan smakade bra efter en sån promenad! 

I går (måndag) var det då dags att ta en tur på skidorna. Åkte bilen så långt vi kunde mot Mittåkläppen och åkte sen skidor där vi förra sommaren åkte bil för att sedan gå uppför mittåkläppen. Det var så låga moln (dimmigt) att vi inte såg något alls av berget. Det var lite tråkigt men vi skidade ca 3,5 km uppför innan vi vände och åkte ned till bilen igen. Åkte tillbaka till stugan och fikade lite innan vi tog en sväng till i spåret här intill stugan. Eftersom det bara var först uppför och sen bara nedför vid mittåkläppen var det nu skönt att åka helt flackt här över myrarna. 

Idag åkte vi till Bruksvallarna skidstadion och tog ett varv i elljusspåret innan vi åkte ett spår som heter 4-motion-spåret som är ett 8 km spår till Ramundberget. Vi åkte ca 2,5 km av det spåret och vände sen tillbaka. Det var ett bra spår. Lite uppför och lite nedför. Avslutade med ett varv i elljusspåret på skidstadion. Totalt 7, 75 km. Åkte hem och fikade och sen förslog Stefan att han kunde skjutsa mig till 4-motionsspårets början i bruksvallarna och sen plocka upp mig i Ramundberget. 8 km. Såklart jag nappade på det erbjudandet. 

Det hade nu börjat snöa och temperaturer stigit från -4 till omkring 0. Vallan Stefan gjort för ca -2 till -4 blev nu helt fel. All nysnö lade sig som ett tråkigt lager under skidorna och det var absolut inga problem att ta sig uppför backarna. Inget bakhalt där inte! Vid flacka partier högg det och det var jobbigt att staka eftersom skidorna fastnade i spåret. När det äntligen blev utför fick jag staka nedför, annars stannade jag. Puh! Det blev 8 jobbiga km för att komma till Ramundberget, 55 minuter tog det. 

I morgon åker vi hem igen och jag längtar redan till nästa gång jag är här. Detta är mitt ”home away”. Jag känner verkligen en stark längtan hit när jag inte är här och en skön hemmakänsla när jag är här. Det kan tyckas vara tråkigt att åka till samma ställe gång efter annan och så tycker jag vanligtvis men inte här i Bruksvallarna. 

IG-bilden från söndagen då vi körde spåret intill stugan. 

Ramundbergets nedfarter, dessvärre mycket dimmigt. 

Mitt i backen ned för Mittåkläppen. 

Alltså, vilka spår! 

Visst ser det gött ut? 

Hej hopp! Så här glad blir man av go’ skidåkning. 

Halvvägs till Ramundberget från Bruksvallarna. Här är jag trött på nysnö men ändå glad över fin vy. Skidspår och längre bort Ramundbergen. 

Kort taget från en bro i Bruksvallarna sommartid....

Höst/vinter-bild 

Och en tredje bild från samma bro, vintertid.