Hallå inspiration, var är du?

Det är nu jag behöver dig! Var är du?

Sprang på lunchen i onsdags och det var så jobbigt så jag blev nästan rädd. Vad har hänt med kroppen? Hur kunde detta hända på bara ett par veckor?

Tränade i torsdags, CX, ett jobbigt pass men inte pust-stön-stånk-jobbigt, vanligtvis. Nu blev jag så andfådd och helt slut att jag flåsade t o m när jag kom hem. Fast jag duschade och åkte bil hem så hade jag svårt att prata utan att flåsa när jag var hemma. Nu började jag på allvar fundera över om det var något fel på lungorna eller hjärtat. Kanske har jag gått och blivit vår-allergisk på gamla dar?

Pratade med kära kollegan om detta på fredagsmorgonen och vi diskuterade om man kan ha nån infektion eller nåt i kroppen som man inte känner av i övrigt.

Efter ett par timmar började jag känna mig lite uschlig, men inte sjuk. Gav mig iväg på lunchlunk, det fick bära eller brista. Det brast. Tog mig runt ett varv, 2,5 km på att gå en minut varje låt. Gjorde lite styrkeövningar medan jag väntade in kollegan och det gick rätt bra.

På em/kväll kände jag mig bättre, tog det lugnt i soffan hela kvällen från jag kom hem vid 18.

I morse kände jag efter, jodå, allt känns ok. Jag behöll min plats på BP och åkte ner och körde. Ökade på lite på bröst och axlar, bara lite, men det var i alla fall en ökning. Allt kändes toppen! Nu vilar jag i morron och håller tummarna för att lunchpasset på måndag blir bra. Jag är så himla sugen på att testa på att springa en sväng redan i morron så vi får väl se hur länge jag kan hålla mig.

Tack inspiration för att du inte sviker - tycker ju om att ha dig vid min sida :)