Henke Larsson & jag

Ni vet en sån där putig fin rumpa som Henke Larsson har, sån har jag med! Om jag bara går på hur den känns när jag går och står utan att titta på den. Träningsvärk från måndagens utfall ger mig den "goa" känslan. Min lilla lunchlunk idag gick ganska tungt, varje steg var jobbigt. Minsta lilla sten jag var tvungen att lyfta foten extra för svor jag lite åt. Första varvet (2,5 km) gick 1 minut långsammare än i måndags. Andra varvet stapplade jag fram till halvvägs sen ville jag stanna, visste att om jag börjar gå så kan jag inte få de stumma benen att lunka mera. Börja tänka att jag är lätt, jag flyger fram, jag springer snyggt och snabbt. Det fick mig runt. Daniel stod redan och stretchade när jag kom "i mål", såklart, och jag frågade om han såg hur snyggt jag sprang. Tyvärr, jag missade det sa han och förstod nog inte riktigt vad jag menade. Tog fram en bild och visade honom efteråt hur jag såg mig själv när jag sprang.... Han sa att det var synd att han var så inne i sin stretch så han inte såg mig ordentligt. Här är bilden: