Oj vilka snabba fötter jag hade idag. Det gick grymt bra att springa och jag tog det mycket lugnt och försiktigt den första km. Det kÀndes ingenting (!) i mitt knÀ sÄ den andra km pressade jag pÄ och benen var pigga, fötterna snabba och jag tog mig lÀtt över alla rötter och stenar med spÀnstiga hopp. Tjoho!!
Den resterande strÀckan upp till fem km vÀxlade jag tempo i tre olika steg med hjÀlp av musiken i lurarna. Kul och lagom jobbigt, kÀnde mig urstarkt.
KĂ€nde mig mycket nöjd och drog fram runtasic-appen för att stĂ€nga av. Vad tusan!? Min km-tid var inte nĂ€mnvĂ€rt bĂ€ttre Ă€n vanligt. Jag hade tydligen inte alls sprungit i det radande tempo jag trodde. KĂ€nde mig besviken ett par minuter - och förvĂ„nad inte minst. Men sen tĂ€nkte jag att vad 17 spelar det för roll? Jag hade ju den bĂ€sta rundan pĂ„ hur lĂ€nge som helst. Nu nĂ€r det har gĂ„tt nĂ„gra timmar sĂ„ har kĂ€nslan frĂ„n rundan helt kommit tillbaka och det Ă€r hur hĂ€rligt som helst. It's not about the miles - it's about the smiles đđ
Fick utmaning av Kicki att springa utan henne idag dÄ hon hade fÄtt förhinder att ha en run-date med mig, glad att kunna anta utmaningen och springa trots 31 grader ute. I skogen/dungen dÀr jag höll till var i alla fall skugga :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar