Hur många lopp har jag inte anmält mig till för att sedan bli sjuk lagom till loppet? Har ju t o m en löparresa till Kungsleden som brann inne p g a skada. Otur känns som ett ord som är för snällt för att beskriva det hela.
Jag sprang alltså 10 km den 9 september. Det var en lördag. På måndagen efter det fick jag min behövliga massage baksida lår och vader. På tisdagen var det föräldramöte i Hallsberg och på onsdagen när jag hade tänkt springa blev jag sjuk. Gick hem från jobbet vid 10. Var sjuk och soffliggandes fram till söndag. På måndagen gick jag till jobbet men mådde inte helt bra. Förkyld, ont i bihålor och allmänt dåligt helt enkelt. På fredagen testade jag att gå lite längre med Charlie, 7 km, jättejobbigt. Fortsatte vila över helgen fram till tisdag då jag planerade ett försök att springa lite. Kände på tisdagen att det inte var en bra idé. Det fick bli en promenad med Charlie i stället. Vilopulsen som brukar ligga på 48, i snitt, låg på 59 när jag var sjuk och ville inte sjuka ner mer än till 55. När jag inte kunde springa på tisdagen lade jag ner tanken på att springa innan lördagen när loppet skulle gå.
Åkte alltså till Stockholm i fredags och hämtade ut min nummerlapp utan att vara säker på att kunna starta på lördagen (igår) vilopulsen ligger nu på ett snitt på 53. Lite högt. Känner att det är något i kroppen men bestämmer mig för att testa att springa ändå.
Efter ca 7 km passerar man kyrkviken där nummerlappsutdelningen är och där vår bil står parkerad. Ett bra ställe att bryta på om det inte känns bra alltså. Man känner ju direkt om det inte funkar att springa men jag vet ju att jag klarar att gå 7 km om det skulle vara så.
Nästa ställe jag enkelt kan bryta på är efter 20 km när man är vid grönsta backe, bara ca 200 meter ifrån mål om man tar en genväg.
Kommer till kolstad gärde där starten är och har varit på toa ca 20 minuter innan och känner att jag klarar mig från fler besök. Säger hej då till Stefan och går runt lite i startområdet. Hmm, nu blir jag toanödig i alla fall. Ställer mig i en kö men förstår att jag inte kommer hinna för ”gaten” stänger 10 min innan start.
Går in i startfållan och tänker att jag nog bara är nervös. Jag är nog inte kissnödig på riktigt. Kör uppvärmningen som några tjejer håller i och det är det enda uppvärmningen jag gör. Jag ska ju inte springa fort så det blir ju som uppvärmning när jag börjar springa tänker jag. Pang! Där är vi iväg och det går långsamt i början. Glömde berätta att det regnar, det har regnat sen vi kom till Lidingö så vi har gått omkring i regnet i flera timmar redan men då har ju regnstället varit på. Eftersom det skulle bli regn har jag valt att ta på mig två långärmade tröjor, tunna, och Lidingö t-shirten utanpå dessa. Det funkade bra. Lite varmt i början men perfekt efter ett par km.
Efter en km kom de första bajamajorna men de var upptagna och en person som väntade på sin tur. Äh, tar nästa tänkte jag och sprang vidare. Efter några km kom det nya bajamajor men nu var det mer kö. Ställde mig i kön en stund men det tog för lång tid så jag fortsatte springa. Höll koll på min puls och ville ligga runt 135 och absolut inte gå över 140 så här i början av loppet.
Nu börjar jag verkligen bli kissnödig. Det var alltså inte loppnerver. Det börjar spänna i magen och det gör nästan lite ont. Vet att det finns toa vid kyrkviken. Nu ser jag de blå majorna och ser att det inte är kö! Kommer fram och den första toan i raden är ledig! In snabbt och äntligen får jag kissa.
Känner efter hur det känns i kroppen och det känns helt ok och jag springer vidare. Dricker sportdryck och vatten när det erbjuds. Ca 1/2 mugg av varje. Helt plötsligt har vi sprungit 10 km och en tredjedel är redan gjord. Allt känns bra. Springer långsamt och går i de värsta uppförsbackarna för det har jag ju hört att man helst ska göra för att inte bränna energi i onödan. Jag vill INTE få soppatorsk! Att få kramp eller på annat sätt inte komma vidare p g a att jag gått ut för hårt finns inte. Den risken tar jag inte. Alltså går jag.
Köpte några gel på mässan igår och en gel skulle tas 30 min innan start så den fick jag i mig innan vi gick till starten. De två resterande gelerna ska tas 1 resp 2 timmar innan målgång. Bestämmer mig för att ta den första efter 14 km. Har plötsligt något att se fram mot. Att ta en sötsliskig gel, haha. Men det bryter av tankarna och det blir som en höjdpunkt. Tar gelen och vips har jag sprungit 15 km, halvvägs. Det är nu det börjar på riktigt. Nu börjar ”tvättbrädan”. 5 km upp och ner, inte så brant men hela tiden upp och ner. Följer planen och går mestadels uppför. Släpper på rejält nedför för jag är rädd för att bromsa. Det kommer sätta sig i låren. Det sätter sig i låren ändå. Det är stumt och gör ont. Från 15 km ända in i mål är varje steg smärtsamt men uthärdligt. Tänker att det är ju musklerna som gör ont. Hade det varit knän eller fötter som gjort så ont hade jag klivit av men nu fortsatte jag.
Kommer till grönstabacken och där står Stefan och hejar. Har ju förberett honom på att jag kanske kliver av där och han frågar hur det känns och om jag ska fortsätta. Ser hur glad han blir när jag gör tummen upp och säger: jag fortsätter.
Det är tre rejäla backar den sista milen. Grönsta, aborrbacken och Karins backe. 10 km, 5 km och 2 km innan mål. Däremellan är det ganska snällt. Jag känner mig stark ändå och njuter som mest den sista milen. Det känns som att nu först vågar jag släppa på lite för att om jag börjar få kramp eller få ont så klarar jag att gå sista biten. Vet inte hur många jag springer om den sista milen. Många går eller springer sakta. Många stretchar mot träden och många haltar fram. Jag ligger i omkörningsfilen och har det bra. Stannar vid varje chans till dryck och ”mat”. Åt fyra bullar, fyra stora saltgurkebitar, vatten och sportdryck. Vid aborrbacken fick vi en energitablett och den tuggade jag i mig och klämde sen i mig den andra gelen. Gick i brantaste delen av aborrbacken och sprang sen uppför resten av backen. Nu tre km som är behagliga innan Karins backe. Fick mycket pepp av Runacademys folk som stod innan Karins backe och hejade på oss.
Efter Karins backe var det bara en liten knäpp kvar innan det bara var härlig löpning in till mål. Hade kraft kvar till fartökning innan mål och det var härligt. Jag kände aldrig att jag var trött, alltså flås-trött någon gång under loppet. Låren var trötta men det var allt. Jag tog det lugnt och blev belönad.
Det regnade hela loppet igenom så när jag var i mål och kunde byta kläder var tröjorna genomblöta. Fort på med fleecejacka och regnjacka på det. Varmt och skönt. Gick till bilen och bytte byxor också. Det var skönt.
Idag har jag träningsvärk i låren. Lite träningsvärk i höfterna och lite i magen. Är lite hes och förkyld, hoppas att det stannar där. Igår i bilen hem hade jag ont i halsen/bröstet. Alltså typ 10 cm under halsgropen, mitt i bröstet. Idag är det borta.
Kan tänka mig att springa Lidingöloppet igen, men tänker inte anmäla mig. Tänker heller inte träna specifikt för att springa 30 km. Blir det så blir det. Blir det inte så är det ”fine” det med.
Mitt mål när jag tränade inför detta lopp var under 3:30. När jag blev sjuk och inte kunde träna reviderade jag målet till 4:00. Det blev 3:43. Om jag hade vågat mera i början hade det kunnat bli bättre tid MEN då hade jag kanske inte orkat. Vem vet? Många säger att Lidingöloppet är värre än marathon. Många säger att det är jobbigt och att det gör ont och att man får slita på Lidingö. Säkert har de rätt, om man går in för att få en bra tid. Att lufsa runt som jag gjorde var inte jobbigt och slitigt men jag håller med om att det gjorde lite ont. 😉
På kolstad gärde, inför start.
I mål!!
Förra året sprang jag bl a Kilsbergen Trail 5 km och i år sprang jag Kilsbergen Trail 14 km, förra året Lidingö 15 km och i år Lidingö 30 km och här är de medaljerna.
Såååå kul att du trots allt tog dig runt! Härligt jobbat! Du är GRYM! ❤
SvaraRadera