Söndag, väntar på MM

Nu är det då söndagskväll igen och vi väntar på vårt söndagsmys Mästarnas Mästare. Det är perfekt att ha något mysigt och roligt att se fram mot så här på veckans sista kväll. Ingen söndagsångest här inte.

Helgen har varit bra. Sist jag skrev var i onsdags då jag hade ont i magen. Detta fortsatte även på torsdagen och jag hoppade över CX. I fredags var det bättre men jag kan inte säga vad det var. Det sved i magen, hela magen, ungefär som hela magen var full av stickande kolsyra. Inte kul.

I fredags kom Stefan hit och på lördagen åkte vi till honom. På lördagseftermiddagen tog han med mig till Dovra sjöar som ligger i närheten av Hallsberg. Vi gick en runda som var närmare en mil och det var smala stigar fulla av rötter, stenar och emellanåt lera. Det var brant upp och ner och branta "stup" ner mot sjöarna. Underbart. Det tog sin tid att ta sig runt. Vi gick under sönderblåsta träd och genom granris och annat. Det är ett naturreservat så det nedblåsta får i stort sett ligga kvar. Efter denna tur fick jag lite träningsvärk idag, förstås :)

Idag har vi gått en lugnare sväng på dryga 7 km. Det var skönt att röra lite på benen från igår. Åkte hem vid fyra och handlade lite på hemvägen så jag var hemma vid halv sex. Lite mat med kidsen och vi pratade om hur helgen varit på våra olika håll. De hade bakat kladdkaka innan jag kom hem så vi har lite mumsigt att tugga på till vårt mys :)

Dovra-sjöarna är långsmala och ligger på rad, tre stycken. Ganska brant från stigen ner mot sjön men det ger ju en härlig utsikt :) 

Vindstilla och tyst i skogen. 

Här var det meningen att vi skulle gå över till andra sidan men det var lite för blött :-o 

Vid Dovra sjöar ligger Dovra kyrka. Dovra kyrka är en bergsbrant där ett klippblock skjutits ut av vatten och frostsprängningar. Klippblocket har sen antagligen sjunkit ner i mossen. 

Enligt gammal sägen är det jätten Tjälve som bröt loss klippblocket för att kasta mot de irriterande kyrkklockorna i viby kyrka. Jättar tål nämligen inte kyrkklockornas klang. Jättens fru Dovra var ledsen över att ha en så argsint make och grät tre tårar som blev de tre Dovra sjöarna. 

Dovra kyrka