Har inte bloggat så mycket och det är nästan så att det blir jobbigt när det gått för lång tid. Så mycket att skriva ifatt på något sätt. Så tänker inte jag göra idag. Bara kort om vad som hänt och kanske lite fler bilder i stället.
Veckan efter jag skrev sist var jag då äntligen på min andra PT-timma på Actic. En PT-timma visade sig vara 35 minuter och jag gick därifrån med 5 övningar för att stärka bålen. Lite besviken var jag ändå. Förra gången jag använde mig av ett par PT-timmar, som jag betalade för, var det helt annorlunda. Då fick jag en mätning på våg för att visa fettprocent och muskelmassa och rörlighetstester första gången och till andra gången hade jag fått ett program 12 övningar. Det var skillnad det. Tror inte att det är detta Actic menar när de ger mig två bonustimmar på grund av ”lång och trogen tjänst”.
Hur som helst, gör övningarna med några dagars mellanrum och det tar bara ca 15 minuter om jag gör det direkt efter en promme när jag redan är uppvärmd.
Den 8 september sprang jag Run of Hope som hölls i Fålehagen. Motalarundan. Det var ca 70 löpare på plats och jag pratade med flera av dem innan start. Precis när starten skulle gå hamnade jag bredvid kompis M. Hon och jag sprang iväg och småpratade och det blev faktiskt så att vi höll ihop ända in i mål. Ibland drog hon mig och ibland drog jag henne. Det var jättekul att springa tillsammans kanske mest för att vi inte räknat med att springa med någon innan loppet. Tid 49:54 (målet var 50 min) VO2=46:61
Sen gjorde jag uppehåll i löpningen tills i måndags (17:e). Då ville jag testa foten och sprang 12 km. Det gick bra. 75 min, VO2=46:16.
Två dagar efter körde jag intervaller i rismarken i Vadstena efter att ha släppt av stora W och hockeykompis F vid ishallen där. Värmde upp med lufs i 10 minuter och körde sen intervaller 4 min; 3,5 min; 3; 2,5; 2; 1,5; 1 och slutligen 30 sek. 30 sek vila mellan intervallerna. Nedjogg 10 min efter det. Det var ett jobbigt pass mest p g a att det var svårt att hitta ett bra tempo till de längre intervallerna. Jag gick ut för hårt helt enkelt. 7 km (?) 44 min, VO2=45:69
Inte roligt att se hur VO2 sjunker för varje pass jag kör men nu är det som det är. Idag fick jag VO2=45:05. Passet jag skulle köra idag var egentligen 10 min uppvärmning, 10 min 5:30-tempo och nedjogg 10 minuter men eftersom min klocka är så värdelös på att visa rätt hastighet medan jag springer så körde jag 2 km uppvärmning, 2 km med lite förtöjning och sen 2 km nedjogg. Det gick bra. Eftersom jag sprang i fålehagen blev det lite skillnader i kilometertiderna men uppvärmningen blev i ca 6:15-tempo, sen 5:35 den ena kilometern och 5:25 den andra kilometern. Nedjoggen blev i 5:45-tempo (mycket nedför)
Det verkar alltså som att det blir Lidingö 15 på lördag. Nu springer jag inget mera utan hoppas att det går bra ändå om jag kommer iväg.
Nu lite bilder från de senaste veckorna....
Blommor och blad gör mig glad
Run of Hope
Förra helgen var Charlie och jag i Västanvik och gick leden där som är dryga 10 km. På den lilla ön fikade vi.
Ibland är det spång att gå på
Men mest stigar
Charlie syns knappt bakom stenen
Tur att de gamla pilarna kompletterats med färgmarkering.
Se vad stormen Knud ställde till med!
Vädret var fint och jag skulle ta med Charlie på promenad till ishallen och lämna grejer till stora W. Det är ca 3,5-4 km enkel väg så det är ju ungefär vad Charlie klarar av. När vi kommit nästan ända fram till ishallen hörde vi plötsligt ett muller. Tänkte att det var en lastbil som gasade rejält, det ligger nämligen ett åkeri precis där vi gick, bara en dunge mellan. Men mullret fortsatte och jag tänkte att de hade något på lasten som var tungt och nu på något vis drogs av flaket. MEN! Det var regnet och blåsten som lät så mycket. På ca 3 sekunder var jag genomblöt. Det blev precis vitt av allt regn som vräkte ner på oss och denna otroliga vind. Jäklar, har aldrig varit med om något liknande. Stackars Charlie. Åska blev det också. Inte så många smällar men en som smällde ganska högt så då blev Charlie rädd och lade sig nästan på mage av rädsla. Kände lite panik. Tänk om Charlie blir rädd, har jag någonstans jag kan gå om blåsten tilltar? Nej. Jag gissar att jag inte är välkommen med en hund in i sporthallen eller på pizzerian tvärs över gatan. Fast det är klart, i en nödsituation är det väl annat. Nu gick det hör över ganska fort. Efter ca 5 minuter var det värsta över och efter ca 20 minuter slutade det att regna. Innan vi kom hem lyste solen igen. Synd bara att vi var så långt hemifrån när vi blev så blöta, det blev kallt på hemvägen. Alla kläder var genomblöta, t o m underkläderna. Skorna torkade inte förrän efter två dagar. Man känner sig väldigt liten när man är mitt i ovädret och kan bara tänka sig hur andra har det runt om i världen där stormarna är ännu värre och regnet inte slutar utan det blir översvämningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar