Fyra

Idag är det då den fjärde december och att få till en fyra var inte så svårt. Hade bestämt redan tidigt i morse att det skulle få bli fyra km spring i Motorp.

På förmiddagen tog vi det lugnt och tittade lite på vinterstudion innan vi åkte till Ånnaboda utanför Örebro för att kolla in skidspåren där. De har öppnat 800 m skidspår och vi var lite nyfikna på hur det såg ut. Stefan har varit där förut men för mig var det nytt. Det finns massor olika spår där som kommer öppna senare när det blir snö och jag kan tänka mig att vi gärna åker dit om det bara blir vinter. 800 metersbanan var fin. Folket som åkte där var duktiga. Det fanns vanligt spår och fristil, bredvid varandra. Jag är glad att jag åkte mina första metrar lite mera avskilt än det där. Alla hade fina dräkter på sig och var jätteduktiga, jag hade fått komplex och  ramlat av bara den anledningen säkert ;)

Kom hem lagom till herrarnas målgång på 15 km och efter detta bytte vi om och tog oss till Motorp. Jag fick ihop mina fyra km. Lite drygt t o m då jag stannade klockan på 4,56 km. Det får duga som 4 till dagens datum i alla fall. Stefan gav sig på sex km och vi kom tillbaka till bilen nästan samtidigt. Bra planerat. Det var tungt att springa i snön och jag fick gå emellanåt. Det gör ingenting för idag kände jag ingenting i ryggen, varken när jag sprang eller gick. Hurra!

Pratade om träning på jobbet häromdagen. Vår nya tjej I tränar inte så mycket för tillfället då hon väntar barn och säger att hon motiverar sig till träning genom att anmäla sig till lopp. Har hon inget att se fram mot så har hon svårt att komma iväg. En annan kollega, U, säger att han efter ett träningsuppehåll motiverar sig med tanken att det tar några veckor innan det blir "skönt" men att han sen är inne i det och tränar villigt och tycker att känslan efter ett pass är svårslagen. Kollegan L säger att hon tvingar sig till varje pass, oavsett om det är en promenad eller ett pass på gymmet. Hon tränar heller inte mycket och det kan gå långa perioder mellan gymtillfällena. Promenader är lättare för henne att få till då hon har hund. Kollegan F måste ha en träningskompis som lockar och drar men tycker att det är ganska kul, bara han kommer iväg.

Att det kan vara så olika. Jag toklängtar till varje pass. Oavsett om det är ett gruppass, löppass eller promenad. Jag skulle vilja träna mer, men måste göra annat också. Som t ex jobba, laga mat, städa och skjutsa barn. Skulle lätt kunna träna varje lunch och varje kväll om jag bara kunde. Så kul tycker jag att det är. Häromdagen var jag på ett ganska dåligt humör. Inte för att jag var arg, hade bara inte lust till något. Ville inte plocka i ordning, ville inte tvätta. Ville ingenting helt enkelt. Bestämde mig för att ta mig ut en sväng på promenad. Bytte om och fatta det här, humöret skiftade bara jag fick på mig träningskläderna! Fick lite gjort hemma innan jag kom iväg och fortsatte sen utan problem när jag kom hem. Underbart! Tänk att lite träningskläder kan ge en kick bara av att man tar på dem.

Lite grann på samma vis tror jag att det är när jag ögnar igenom Instagram. Jag blir oerhört glad och får energi av att se när andra har varit ute och sprungit. Fina naturbilder med endorfinglada människor ger mig en kick!




Snöigt och fint i Motorp, tur det när snön suger kraft ur benen ;)