Längdskidåkning

Jodå, till slut kom då lite snö och de har spårat på golfbanan. Det är inte mycket snö men det räckte för att jag skulle få prova på en sväng i alla fall. Åkte iväg och kunde inte trycka ifrån, hade inget fäste att tala om. Bytte skidor med Stefan och då gick det lättare. Han hade fäste. Bytte tillbaka och sa till Stefan att åka ifrån mig. Jag tänkte att jag kunde åka lite fram och tillbaka och testa lite medan han tog sig runt banan som är 9,8 km. Han gav sig iväg och jag vände om och testade mig fram lite, vände igen och nu började det likna något kändes det som. Vände igen och var på väg tillbaka när jag mötte en äldre herre. Förklarade att jag åker lite fram och tillbaka för jag har inte åkt på 35 år så jag vill inte ge mig iväg på en runda på nästan en mil första gången. (Var lite rädd för att få ont i ryggen också, vill inte vara längst bort på rundan och inte komma vidare p g a ryggen)

Mannen sa då till mig att de inte spårat hela spåret utan bara en del, ca 4,5 km. Det fixar du, haka på mig så visar jag. Jag gjorde så och tog mig runt. Stefan som åkt två varv kom ifatt mig precis innan mål så det blev perfekt. Jag hade ju åkt lite fram och tillbaka också så jag uppskattar att jag fick ihop ca 6 km. Ryggen kändes lite skör som den gör ibland och jag fick ta lite extra stöd av magen. Foten kände jag ingenting av varken under tiden eller efteråt. Mycket bra. Kommer ha träningsvärk i axlar i morgon gissar jag :)

I morse skjutsade jag Stora W till isstadion redan till 6:45. Match i Alvesta. Som tur var behövde inte jag köra utan jag kunde vända hem till sängen igen. Jag var nämligen mycket trött. Igår anordnade vi en cup här hemma och vi samlades kl 07:00 och det hela var klart kl 22:00. Jag satt i sekretariatet, mest vid datarapporteringen till cuponline. Vi skulle vara sju personer som delade på fem arbetsuppgifter men det började med att vi blev en kvinna kort då hennes son, spelare F, var tvungen att åka till akuten med misstänkt blindtarmsinflammation på morgonen. Då var vi sex kvar men en pappa fick också lämna oss då han själv blev sjuk. Pappan som blev sjuk var den förutom jag som kunde datarapporteringen så jag blev sittande där hela dagen och kvällen. Som tur var spolade de isen mellan varannan match så jag kunde äta och gå på toa lite snabbt emellanåt. Ibland hann jag inte ens det utan fick ringa efter mat och annat och bli servad med av andra föräldrar som hade det lugnare. När jag kom hem på kvällen var jag helt slut men hjärnan gick på högvarv. Att sitta helt koncentrerad på matcher i 14 timmar i sträck är jobbigare än man kan tro.

Dagarna innan det, torsdag och fredag var jag hos Stefan. Mådde inte bra och i torsdags kväll hade jag lite feber ihop med lite halsont och ont bakom näsan, typ. Det var bättre på fredagen som tur var och nu känner jag ingenting av det. Skönt att slippa undan med blotta förskräckelsen ibland.