Christin med Ch: Det håller i sig

Mitt sköna "flyt" håller i sig. Igår åkte jag iväg på bodypump utan att vara helt taggad. Ovanligt, jag längtar ju alltid till varje pass men nu kände jag i kroppen att jag dels sovit som en kratta (tack du lilla kattunge för det!) och att jag var i obalans vätskemässigt efter bubbel och bubbel kvällen innan. Att fara upp och ner på kanten är nog inte helt vad kroppen tycker är skitbra direkt. MEN! Passet gick jättebra! Tyvärr hade jag glömt min klocka och pulsband hemma men jag kände att jag gjorde ett höjdarpass. Både triceps och axlar utfördes nu med snygga reps rakt igenom. Tjihoo! Igår var det Camilla som instruerade och hon gav härlig energi.

Hemma och åt och badade innan jag åkte till bästa Lena för promme-date!! Hur länge sen var inte det? Flera veckor sedan. Denna vecka har hon varit sjuk och nu kunde hon äntligen gå ut en sväng. Vi gick sakta och försiktigt i det underbara höstvädret till Ubbes och fikade. Kunde t o m sitta ute på uteserveringen och fika. Hemma igen efter ett par timmar och här hemma var lilla E eftersom stora W hade hockeyträning som hon inte ville vara med på. Vi tog det lugnt och tittade på det sista avsnittet av geografens testamente.

När hon blivit upphämtad igen funderade jag på hur jag ska få till en löptur i helgen. Idag (söndag) är det kalas och barnen kommer hem vid lunchtid för att vi ska baka bullar och annat. Det är ju faktiskt kanelbullens dag. Kalas kl 16. Inte mycket tid efter det. Inte roligt att stressa med det innan barnen kommer, ska ju städa av här hemma också. Det fick bli löptur på lördagskvällen. Vilken runda!!

Jag gav mig iväg vid 18:30. Ville gärna få ihop 9 km ungefär (då får jag ihop 3 mil denna vecka till mitt 100-milsmål) Ville inte springa 4 varv i bondebacka och förstod att det snart skulle bli för mörkt att springa i Torvmossen. Jag kör lite av varje och får på så vis med lite asfalt mellan spåren. Sprang ett varv i Torvmossen medan det var skapligt ljust och sprang sen upp till bondebacka. Där var solnedgången helt underbar. Sprang två varv däruppe och mörkret blev till slut kompakt i skogen bredvid spåret. I spåret är det upplyst och fint. När jag sprungit ett varv låg dimman som ett tjockt täcke över den öppna ytan mellan radiomasterna. Så otroligt häftigt. Lyktorna var tända och det lyste upp dimman. När jag sprang där som bäst stod helt plötsligt tre rådjur framför mig på stigen. Jag stannade upp och tittade på dem. De gjorde samma sak. Där stod vi en stund och tittade på varandra. Ganska coolt. Till slut gick de av stigen och var sen helt osynliga i mörkret och dimman. Efter två varv vände jag hem igen och tog en liten extrasväng runt dagiset här i nyheten för att få några meter till (på asfalt dessutom) och hela rundan slutade på 9,5 km. Det tog en timma och det roliga är att jag var inte trött någon gång. Inte ens när jag sprang uppför backen för att komma upp till bondebacka. Jag stannade ju typ sextisjutton gånger för att fota, se på rådjur, messa med lilla E och fick t o m iväg lite messenger till Kicki. Jag kan inte beskriva hur härligt det var när fötterna bara ville mera och kroppen inte sa emot. Jäklar vad skönt det skulle vara om jag kunde konservera detta "flyt" till nästa helg då det är Hässelbyloppet. Men det är nog att be om för mycket. Flytet har ju hängt i ett tag nu så det är nog på övergående. Men hoppet finns!

Nu ska jag sätta fart här. Fram med snabeldraken och dammtrasan. Smuts - vik hädan!!