Kom iväg vid 7:45 och var uppe i Stockholm i god tid för att hämta ut nummerlapp och strosa omkring på Hässelbys idrottsplats. Det var soligt och skönt och efter lite kläddiskussioner kom vi fram till att för mig skulle det bli långärmad tunn tröja och löpargängets t-shirt ovanpå. Mina Rogelli-byxor var redan klara då jag inte hade med några andra. De är lite flossade inuti och värmer lite skönt om det blir kyligt eller blåsigt men klibbar inte och känns varma om det är lite varmt.
Klockan 12:50 gick vår start och vi bestämde att vi skulle ses vid klädutlämningen efteråt. Jag tror att både Kicki och jag räknade med att det skulle bli jobbigt för mig efter mina sjukdagar. Vi sprang iväg och det var trångt. Fick kryssa mellan löparna och tempot var inte jobbigt, tvärtom kändes det bara bra. Kicki och jag var omkring varandra även om vi inte sprang bredvid varandra som vi gjort de andra loppen i år. Den gång hade vi båda musik i öronen så vi sa inte ett ord till varandra faktiskt. :)
Kände direkt att mina vader protesterade mot det hårda underlaget, är ju inte van vid asfalt. Det gav dock med sig vartefter loppet fortgick. Skönt.
Efter någr km kom en längre utförslöpa och där kunde vi springa förbi de andra löparna lite lättare i och med att vi hade gator att ta till och inte bara en cykelbana. I och med att det var nedför blev det hela inte så jobbigt att ta sig förbi. Efter fem km tunnade det ut sig bland löparna och Kicki och jag kunde nu springa närmare varandra. Det kändes som vi var väldigt jämna i tempot idag, jag kände inte att jag varken drog eller blev dragen. Roligt! När vi passerade sex km var jag lite trött men det gick över ganska fort. Vid åtta km var det värre, då började jag fundera ut vad jag skulle säga till Kicki för att kunna sluta springa. Kom inte på något som tur var för det hela var ju genomförbart när allt kom omkring. En mental dipp helt enkelt. Vid nio km tänkte jag bara att nu ska jag i mål. Carmen från Atleterna igår kväll på TV sa att hon i finalen tänkte: det spelar ingen roll om jag spyr och skiter på mig, jag ska i mål! Vid det här laget hade jag ont i lårmusklerna som näst intill krampade och kroppen gick igenom "kalldusch" efter kalldusch. Så känner jag ingreppen när jag blir riktigt trött. Det är som jag ställer mig i en iskall dusch och det går rysningar över kroppen och huvudet. Inte så mysigt alla gånger.
Nu var vi på utsidan av målgången och vi springer utmed ett staket innan vi kommer in på en 400 meters löpbana. Vi springer inte hela banan utan "bara" 250 m av den men det räcker. Jag kände direkt jag kom in på banan att det blev ett annat underlag och annan spänst i stegen. Lite studsigt nästan. Härligt! Den energin behövde jag!!
Kom i mål på tiden 52:38 och det gjorde att vi fick placering 618 av 1964 i damklassen (motion). Heja heja!
Efter loppet tog vi det lugnt. Det var bilar och folk överallt. Det var ju faktiskt ca 7 000 startande i årets jubileumslopp - 100 år! Vi åt banan, nötter och en proteinbar. Jag drack en vitamin well och efter vi bytt om till torra kläder begav vi oss hemåt. Meningen var att vi skulle stanna någonstans och äta men vi blev aldrig hungriga. Åt en big corny och lite power break-choklad och drack vatten och höll oss hela vägen hem. Hemma vid 18.
Stora W hade kompisar här som skulle hämtas 18:30 så jag satte mig i soffan och tog det lugnt ett tag. Föräldrarna kom och hämtade och efter att ha pratat med dem en stund så blev vi ensamma. Satte oss i bilen och åkte till pizzerian. Klockan 19:20 satt den pizzan som en smäck kan jag berätta :)
Efter detta badade jag då äntligen och sen var det rygglåtens i soffan resten av kvällen.
Hur påverkad var jag då till slut av min sjuka? Jag fick ta huvudvärkstablett i bilen på väg till loppet. Kände just inte av så mycket under loppet. Möjligtvis att jag hade haft mer ork kvar sista delen av loppet om jag varit fullt frisk men det är inte säkert. Efter loppet hade jag lite "obehag" i bröstet. Inte ont men det kändes nästan som om jag andats för kall luft liksom. Nu när jag ligger i soffan är jag ju mera trött än när jag sprungit ett längre pass här hemma. Men det kan ju också bero på att vi kört fram och tillbaka till Stockholm under dagen. I morse åkte jag ifrån pulsband, pulsklocka, hörlurar och midjeväska. Men bra!! Hittade ett par av lilla E's hörlurar i bilen och fick låna midjeväska av Kicki. DET kanske jag kan skylla på min sjuka?
Dagens insta-bild. Före och efter loppet. Sol och va 10 grader, perfekt!
Här är vi i bilen på väg upp. Har gjort ett stopp för att dricka kaffe och äta energibröd som Kicki fixat åt oss :)
Medaljens fram och baksida :)
Ett härligt lopp! Jag gillar't!
SvaraRadera