På lunchen åkte kära kollegan och jag till skogssjön. Det kändes inte som jag kunde lyfta fötterna. Kramp i vaderna och allmänt konstig känsla av att inte kunna springa och samtidigt inte heller vilja det. Brukar ju känna mig frustrerad över att inte kunna springa när jag har träningsvärk men idag kändes det som jag hade kapitulerat helt.
Rundan som jag ju satte något typ av rekord på för ett par veckor sedan när jag kom in på 28:24 sprang jag idag på 33:06!! Så kan det gå :-o
Helt trött efter passet och det höll i sig hela dagen och kvällen faktiskt. Jobbade till 16:30. Hem, fixa mat äta och vid 18 var det dags att skjutsa stora W till hockeyträning. Lilla E och jag åkte och handlade under tiden och var tillbaka i ishallen vid 20 så vi fick se sista kvarten av träningen. Hemma strax efter halv nio. Packade upp varorna, åt lite och lagom det var klart så pep tvättmaskinen. Hängde tvätt och tänkte att "nu när tvätten är upphängd ska jag gå och sova det blir skönt att lägga sig tidigt efter en sån här seg dag". Men!! Var tog tiden vägen? Klockan är ju för tusan 22:30. Vad hände? Jag som ville få en extra lång natt med massor av sovtimmar. Haha, det blir aldrig som man tänkt sig ;)
Inifrån skogen med utsikt över solbelysta skogssjön
Tydligen fungerar inte bilderna idag och jag orkar ärligt talat inte strula med det så bilden kommer i morgon.....
SvaraRaderaHur känns det idag då? Ännu värre? Du får träna bort Mr T ikväll på pumpen....
SvaraRadera