Tid för tankar

Igår var jag med vännen A på begravning. Följde med honom som stöd då det var jobbigt för honom som mist en kär vän. A:s vän var lika gammal som jag själv, 44, och har kämpat i drygt 3,5 år mot sin sjukdom. Jag vet vem hon var och i vår ungdom träffade jag på henne ofta och även om vi inte tillhörde samma kompisgäng så har jag pratat med henne vid ett flertal tillfällen. Det går inte att gå på en sådan begravning och sen lämna den utan att få tankar som följer med hem. Kvällen igår tillbringade jag hos vännen och det var nog bra för oss båda.

I morse vaknade jag och genast gick tankarna till liv, sjukdom och död. Det är inte utan att man får perspektiv på saker och ting. Begravningen var givetvis en jobbig stund och givetsvis kommer jobbiga tankar men jag blir påmind om saker som är viktiga att reflektera över ibland. Det är lätt att rusa på och borra ner huvudet men ibland är det bra med paus. Lite ödmjukhet inför livet helt enkelt.

På förmiddagen åkte jag iväg och tränade. Bodypump i vanlig ordning på en barnfri lördag. Efter träning åkte jag och såg stora W spela match. Idag mötte de LHC hemma och vann till slut med 5-4 efter en jämn och bra match.

Efter detta fick vi till en efterlängtad fika-dejt bästa Lena och jag. Vi åkte till Espresso House och det passade mig som på så vis fick en sen lunch. En kyckling-mozzarella smörgås (varm) och stor cappuccino. Det är lunch i min smak det!!

Det var roligt att träffa Lena, ibland märker man först efteråt hur mycket man saknat någon. Hoppas nu att vi får tid att träffa varandra oftare. Sista månaderna har det blivit alldeles för sällan.

Kvällen tillbringar jag i TV-soffan och ser "så mycket bättre". Detta kändes nödvändigt efter gårdagen. Jag känner att jag behöver och vill vara själv. HUR ofta händer det? Har det överhuvudtaget hänt förut? Tror inte det. Som sagt, lite perspektiv får man allt.