Stark känsla!

Igår när bästa Kicki-vännen och jag var ute på vår promme bestämde vi oss till slut för att vi springer göteborgsvarvet i vår. Båda två blev sugna på att springa då vi hörde om de från löpargänget som sprang i våras. Efter det har vi gått och sugit på den karamellen hela sommaren. Ska vi? Jag är ju lite tveksam till att springa på asfalt. Mina "falska benhinnor" har ju en benägenhet att bråkas med mig när jag inte springer på mjuka underlag. Men men, nu finns ingen återvändo, jag anmälde mig i morse och Kicki några timmar efter när hon fick tillfälle till det.

Det blev inget längre löp-pass i helgen och jag känner att jag gärna vill få till så många mil och kilometrar som möjligt till mitt 100-mils-mål. Just nu ligger jag på dryga 60 mil och har bara dryga tre månader kvar! Detta gjorde att jag ville få till ett längre pass på lunchen idag. Faktiskt så var det så att jag lite grann hoppades på att kära kollegan inte skulle springa idag för att jag inte skulle känna mig stressad och inte springa så långt. På förmiddagen frågade jag om han skulle springa och tänk, han hade glömt väskan med kläderna hemma i hallen på morgonen. Det var alltså meningen att jag skulle springa lite längre idag!

Var lite nervös för hur det skulle kännas i knäet men gav mig iväg. Otroligt vilket perfekt spring-väder. Höll till på SIK och mesta delen av spåret ligger i skugga från träden. Det var fuktigt i banan så det "klafsade" härligt i varenda steg. Luften var kall att andas men temperaturen i luften var ändå ca 15 grader. Det var på något vis fuktig luft och det var så härligt. Har fortfarande träningsvärk insida lår och rumpa och kände även av lite i de falska benhinnorna. Var ju ute och gick i nästan 2,5 timmar igår så det var ju inte så konstigt. Gick ca 15 sek varje gång det kom en ny låt och sprang fyra varv och en extrasväng och fick på så vis ihop 10,3 km. Tiden blev 55:30. Tjihoo! Det trodde jag inte eftersom jag gick så "mycket". Men fötterna var pigga och alerta idag. Det kändes som att från knäna och ner fanns hur mycket spring som helst, synd att lår och rumpa inte kändes lika bra :-/. Men totalt sett så var det en höjdarrunda. Pigg, bra väder och en kändla i kroppen av att inte vilja sluta springa. Hur häftigt som helst. Jag blir lika förvånad varje gång det händer, helt plötsligt kommer ett sånt pass mitt bland alla jobbiga "varförspringerjagöverhuvudtagetjagärjubaratröttochflåsig-pass" Underbart!

Efter jobbet skjutsade jag stora W på hockeyträning och åkte sen hem och bytte om till min egna träning. Bodypump. Liksom förra veckan blev det cocos måndagspass. Förra veckan körde inte Kicki passet på tisdagen och jag ville vara säker på att få köra nya passet så jag tog måndagspasset. Denna vecka ska stora W och jag till Linköping och se LHC - MODO på tisdagen (i morgon alltså) Har blivit medbjudna av LF så vi får mat och får sitta i loge. Det blir spännande för W :)

Tillbaka till pumpen. Kände mig stark som en häst även idag, trots lunchrundan. Hade det lite jobbigt med benböj och låren var rejält stumma men det gick! Jag flåsade men syret ville inte ner i låren. Skitjobbigt, svetten sprutade om mig och jag var som en urvriden trasa i kroppen när låten var slut. Jag klämde verkligen ut allt jag kunde. Resten av passet gick bra och den starka känslan höll genom alla övningar. Det går inte att beskriva i ord hur sådana pass känns. Tänk då att jag fått till två sådana pass på samma dag! Hög på alla hormoner som sprakar omkring i kroppen nu, endorfin, dopamin, kortisol och allt vad det heter. Sååå skön känsla!!

Hämtade upp W på hemvägen och när vi kom hem satte vi lilla E på att göra kvällsmat till oss. Köttfärssås (bara att värma) och makaroner. Under tiden hjälpte jag till med att förhöra W på prov han har i morgon. Lilla E skulle haft friidrott ikväll men fick en stol på foten igår så det var lite besvärligt och hon stod över träningen idag.

Dagens insta-bild. Se en sån härlig klafsig höst-stig! 

21 maj 2016, då smäller det!