Stolt

I morse fick vi som önskat lugnt och skönt innan vi satte oss i bilen och åkte mot Hallsberg. Idag väntade första bortamatchen för det nya laget och även det gick bra. Resultat 3-13.

Åkte hem och jag snörade på skorna direkt och åkte till fålehagen. Det var planerat sen i fredags. Jag tar det från början... En hockeymamma frågade mig om jag skulle springa MVLT run i Skänninge med henne (loppet gick igår). Det är 9 km med ca 10 hinder på vägen. Vada i vatten till midjan, monkey bar m m. Kände att jag fegade lite och svarade varken ja eller nej. Jag tänkte att frågar hon en gång till så hakar jag på. Hon gjorde inte det. Puh! Jag berättade detta för lunch-löp-kollegan och han tyckte jag skulle springa. Han själv stod på startlinjen också. I veckan lade en löpargruppsmedlem ut info om SYA trailrun som också gick av stapeln igår. Kollade upp det loppet men det var 5 km eller 15 km. 5 km kändes lite lite men 15 km lite mycket. Berättade även det för kollegan och han skakade på huvudet, varför tveka menade han med det. I fredags blev jag då lite irriterad på mig själv, varför anmälde jag mig inte. :-/ Fick då en ide om att jag skulle springa antingen 3 ggr 5 km i fålehagen eller 2 ggr 8 km. Berättade detta för kära kollegan för att jag skulle vara "tvungen" att göra det. Kan ju inte komma till jobbet på måndagen utan att ha sprungit liksom.

Vad jag inte riktigt tänkte på i fredags var att kag skulle köra pump på lördagen efter en veckas uppehåll = träningsvärk. Vad jag inte heller tänkte på idag var att äta ordentligt innan. Åt alltså frukost strax efter åtta, åt en big corny bar, en muffin och en bägare vaniljkvarg under dagen i ishallen och sen....inget mera! Var så ivrig att komma iväg direkt vi kommit hem att jag inte hade en tanke på det. Ville hem i skaplig tid då den obligatoriska helgfikan med bästa Lena väntade.

Gav mig iväg och jäklar vad kuperat det är. Men fint. Roliga stigar och en jättefin utsikt vid ett ställe. Redan vid start kände jag sv min träningsvärk och baksida lår vänster sida var inte att leka med men jag tog det lugnt och ville bara orka hela vägen. Efter ett varv var jag pigg och körde ett varv till av bara farten. Vid 10 km började det skava på min ena tå och jag trodde det var nåt grus som letat sig in i skon och jag tog av sko och strumpa och skakade ur. Tog på igen men skavet var kvar. Något i nån söm i skon då säkert. Inget att göra nåt åt. Fortsatte, fortfarande ganska pigg fast med betongklumpar till ben. Funkar inte benen får väl pannbenet kompensera ;) Vid 12 km började det bli lite tyngre och vid 14 började jag räkna mer och jobba mentalt. Vid 15 km kändes det bara kul och det var härligt att gå "i mål" vid 16 km.

På hemvägen ringde stora W's kompis O's mamma och sa att hon var på väg att komma och hämta O som var hos oss och spelade hockey med W. Kom hem, tog av två blodiga strumpor (ja, jag vet, låter inte fräscht) Den ena foten med nöjda skav och den andra foten med skav jag inte känt av under löpturen. Fick vänta en stund innan mamman kom och blev lite kall. Längtade in i duschen. Fortfarande tanke på att fika med Lena. Då kommer W på att han har läxa tills i morgon, läsförståelse. Han vill ha hjälp. Jaja, det går ju såklart före fika men det var tråkigt att behöva ställa in. Det var länge sen vi träffades nu, Lena och jag.

Barnen bakade pizza medan jag duschade och efter läxan blev det söndags-tv-soffa då vi tittade på veckans avsnitt av atleterna från igår kväll.

Dagens insta-bild. Inte snabbt, inte snyggt men jag är stolt att jag gjorde det :)

Banprofilen får tala för sig själv!