Det drog i mungiporna

Ganska stressig dag på jobbet idag. Har inte massor att göra egentligen men det var många saker som var tvunget att fixas idag, på momangen liksom. Idag skulle juvelerna vara hos Mr X och jag funderade på om jag skulle våga träna eller inte. Det hörs på mig att jag varit förkyld och lite täppt är det emellanåt. Har inget känn av feber längre och inte heller ont i halsen. Ingen huvudvärk. Ju längre av dagen som gick desto mer kände jag att det minsann kunde bli ett BP-pass på kvällen.

Tyvärr var jag tvungen att jobba till 17 idag. Hade chans att få till en fika-dejt med Lena men det krävde att jag skulle komma från jobbet vid 16. Det brukar ju inte vara några problem men just idag skulle kollegan Fredrik med sin dotter till tandläkaren och vi har en praktikant att ta hand om. Om jag åker hem kl 16 så måste jag skicka hem henne också och det blir ju galet. Då missar hon timmar som hon måste få gjorda och får således jobba in det en annan dag och då stanna längre. Kändes inte ok. Typiskt! Men så är det ibland. Nu var det ändå tur för Lena och jag kunde hitta en ny lucka i morgon redan. Kl 17. Då har jag en lucka på två timmar så det blir perfekt!

Var hemma vid halv sex och åt lite innan det var dags att byta om. Bästa Kicki-vännen kom och hämtade upp 18:10, passet började 18:30. Kände mig lite nervös innan passet. Kommer det gå bra? Kommer jag orka?

Någon hade snott min plats nr 14 och jag ställer mig helt malplacerad på nr 15. Hmm, jaja, det går väl bra ändå. När allt är framplockat och klart och passet ska börja har hon som snodde min plats bytt plats så nu står nr 14 tom och lockar på mig. För sent, kan inte börja flytta över allt när passet precis sätter igång. Tar upp stången, rullar bak axlarna, spänner ihop skulderbladen lite lätt och i takt med musiken gör jag dagens första marklyft (som inte är marklyft men skit samma!) låååångsamt ner på fyra och lagom jag ska vända upp igen så kan jag inte hindra det. Det rycker till i mungiporna och jag ler - så roligt är det alltså. En glad känsla sprider sig i kroppen och högerfoten kan inte vara still utan trampar i takt med musiken. Underbart!

Uppvärmningen går bra, sen kommer benböj. Då blev det jobbigt. Leendet utåt försvann när ansträngningen blev påtaglig men inuti var samma glädje. Det kändes att kroppen inte riktigt är på tipptopp än. Bröst gick bra. Rygg var jobbig. Triceps och biceps gick bra. Utfall gick inte alls då knäet fullkomligt låste sig! Var inte det ytterst märkligt. Har ju haft vila från träning över en vecka och dessutom hade jag inte ont av knäet de sista passen jag körde innan jag blev sjuk. Vad är det då? Det kanske får bli en ny tejp-bit nästa tisdag när Anders är tillbaka och masserar. Gick ut och gick på bandet medan resten av gruppen körde färdigt utfall. Axlar, mage och stretch gick bra. Det var alltså när de stora muskelgrupperna fick jobba som det blev lite jobbigt. Flåset med andra ord. Det kan jag absolut leva med.

Tittade på passet i min lilla Polar Flow app och den visade att jag haft ett pulssnitt på 122. (Jag glömde stänga av klockan direkt efter passet men när man tittar på passet i datorn kan man "klippa bort" början eller slutet av passet och få rättvisande siffror så jag klippte efter en timma och fick då pulssnitt 122). Ca 10 slag över mitt vanliga snitt så det var ju helt ok. Mätte min vilopuls i morse innan jag klev ur sängen eftersom att jag hade lite tankar på att köra pumpen ikväll. Vilopuls 59 och det är ca 6-7 slag mer än vad jag brukar ha så det var inte så förhöjt. När jag är sjuk kan vilopulsen ligga på 65-75.

Hemma igen från träningen så satte jag mig omedelbart och åt. Fort in med något så kroppen skyddas och stärks efter ansträngningen. Måste stoppa nedbrytningen med de medel jag kan :) :)

Efter mat lite bad och efter det lite mys med lilla E som kommit hem. Stora W stannade hos Mr X över natt.

Smile!

Denna hittade jag på Paulo Robertos instagram idag och tyckte den var bra.