Jag går och går

Startade göteborgsvistelsen med ett besök i Skatås. Detta underbara område som fullkomligt vimlar av endorfiner. Det är i alla fall känslan man får där. Jag var ju där i början av mars förra året och blev helt såld på stället. Nu kunde jag ju inte springa där denna gång men det var oerhört skönt att komma från bilen och bara byta om och sen ta en PW på 5:an där. Upp och ner, ner och upp. Hade skorna med sulorna på och det blev väl ca 50 minuter gissar jag.

På lördagen gick vi i blåst och emellanåt även regn in till nordstan, ca 4 km. Åt frukost och strosade lite och gick sen i samma väder tillbaka. Vi hade kraftig motvind in till stan så "hem" gick lättare. Vågade inte ha på mig skorna med sulorna i eftersom jag inte visste hur länge och långt vi skulle gå. Hade på mig skorna med sulorna i resten av dagen men då satt jag ju mest i bilen så det blev ju inte så ansträngande för fötterna.

Igår åkte vi till Kvarntorpshögen utanför Kumla. Det är en ca 100 m hög kulle som från början består av resterna efter de utvunnit olja ur skiffer. Resterna lades på hög och detta höll på i många år och avslutades 1969. Nu är högen som vilken kulle som helst med växter, träd och annat på men fortfarande ryker det på vissa ställen. Det brinner alltså fortfarande under marken, coolt.

Denna hög har en trappa som är 200 m lång och innehåller 427 steg. Det finns en utmaning till den trappan och högen. Man ska ta sig uppför trappan, springa vidare upp till toppen av högen och sen grusvägen ner till början av trappen igen. Detta ska göras 10 varv. Rekordet på detta innehas av en kille som gjort det på 59:53. Tjejrekordet är 1:13:11. Det står på nätet att den som bara klarar av att gå i trappor kan klara utmaningen på ca fem timmar, då förstår man hur bra rekordtiderna är!

Denna utmaning skulle ju vara jättekul att prova men frågan är om man överlever? ;)

Vi gick upp för trappan en gång och gick vägen ner igen, det var jobbigt att bara gå upp för trappan - en gång!

Efter trappan åkte vi till ett ställe som heter Skåle klint. Det är en förkastningsbrant utanför Hallsberg som är ca 95 m hög. Där gick vi i princip rakt upp till utsiktsplatsen och det var stenigt, det porlade vatten över stenarna och det var fullt av rötter. Att springa där var inte att tänka på, man fick klättra på alla fyra emellanåt. Hur häftigt som helst!!

När jag kom hem till Motala igen var det för sent att åka på CX. Dessutom var lilla E sällskapssjuk så även om jag kommit hem med mer än 10 minuters marginal till passets början hade jag nog stannat hemma ändå. Nu gick lilla E och jag ut och gick en sväng på 40 minuter.

Allt denna promenerande denna dag gjordes med skorna med sulor i. Det måste ha blivit en hel del! Kändes bara bra :)

Idag är det då måndag igen men till skillnad från de senaste två måndagarna har jag inte kört lunchpumpen utan kvällspumpen. Det var roligt och energifyllt! Axellåten var jobbig, har ju inte kört den på flera veckor nu!!

Jag måste jobba hårdare för att få upp konditionen, det är inget kul att bli helt flåsig av benlåten. Det är inget kul att bli helt flåsig av att gå uppför 427 steg heller :-/

Gårdagens instabild. Trappan, utsikt från toppen av förkastningsbranten, uppför och rötter och till slut en "flack" bit av slingan vid Skåle klint. 

Det ryker fortfarande från skiffer-slagget.