Slutade jobbet vid tre och åkte och hämtade stora W och for sedan till Team Sportia och tejpade om foten. Frågade försiktigt om hur lång tid det kan ta innan det blir bättre. Precis som jag befarade svarade Bosse Fot-doktorn: -Från ett par veckor upp till flera månader. Det positiva är (och detta har ju jag anat) att det brukar gå över snabbare när man har ont i "tå-delen" av senan i stället för i hälen (hälsporre) Ser det som goda nyheter bland de dåliga nyheterna.
Idag hade jag tänkt åka till skogssjön på lunchen för att gå en sväng och känna mig för lite med foten men se, igår kom en stormvarning och nog hade meterologerna rätt denna gång. Det var inte tal om att ge sig ut i nån skog på lunchen inte. Vad det blåste! På hemvägen såg jag flera träd som blåst omkull (med rotvältor och allt) och när jag åkte över Motala-bron blåste det till i bilen och den flyttades i sidled. Jäklar så rädd jag blev! Tror att varenda hårstrå reste sig på kroppen och efteråt nästan sved det i skinnet på armarna. Just en konstig reaktion när man blir sådär skiträdd ;)
Efter Team sportia åkte vi till lokalen där vi jobbar för lagkassan. Blev kvar till 20:30. Handlade på hemvägen och sen hem till lilla E och vi åt tillsamnans alla tre. Sen var vi trötta och satte oss i soffan och tog det lite lugnt. Försökte planera lite inför semester nästa år men vi var lite för trötta tror jag för vi kom inte fram till något just.
Jobbade dryga fyra timmar men det kan jag ju inte räkna som träning denna dag 4. Men det är som ett träningspass och trött och sliten blir man :)
Jag tänker att några timmar hit och dit spelar ingen roll, jag kör 4:an i morgon bitti helt enkelt, undrar just vad jag ska hitta på? :)
Vilka krafter det finns i blåsten! Bild från vår strandpromenad, från internet (MVT)
Jag gillar inte Helga! =(
SvaraRadera