Idag har jag jobbat alltså och det var inga problem alls. På lunchen åkte vi iväg och åt julbord och jag kan säga att jag inte blivit hungrig än. Ikväll hade stora W julavslutning i kyrkan och han har fått sina första betyg. Han hade fina betyg och jag är stolt. Det är bara ett betyg han är lite förundrad över men det får han ta med läraren efter jullovet. Jag brukar säga till honom att jag blir gladare av ett E i ett ämne där han gjort sitt bästa än ett C där han har mer att ge. Nu blev det blandad kompott av B,C,D och E. Jättekul :)
Nu över till rubriken på dagens blogginlägg. Jag hade tänkt att jag skulle få ihop 300 pass i år, jag har hittills fått ihop 286. Det fattas 14 och det är 14 dagar kvar. Får se hur det blir med det då. Jag tänkte ju även få ihop 1000 km på ett år. Jag har nu 767 (och har haft sen den 20/11) Fick ju ont i foten den 8/11 och fram tills dess hade jag fått ihop 747 km. Det känns som jag med lite vilja hade kunnat få ihop 153 km på de knappa två månaderna som återstod. Nu blev det inte så. Nu är jag ju erhört glad ändå! Herregud, det lät nästan som jag var missnöjd men det är jag absolut inte.
Jag ser tillbaka på året och de träningspass som står ut lite extra. Detta ska kanske summeras i slutet av året men det är nu jag sitter här och tänker på det så jag kör det nu.
Årets häftigaste runda var helt klart den när jag sprang ut när det var ljust och kom hem när det var mörkt.
Började i Torvmossen och man kan se solen gå ner mellan trädstammarna.
Kommer upp till bondebacka och får denna fina solnedgång.
Favvo-sträckan på bondebacka är helt mörk.
Till slut helt svart och dimma upp till brösthöjd. Hur coolt som helst. Två rådjur tittade på mig på stigen och jag stannade. Vi stod länge och tittade på varsndra innan de tog två steg bort från stigen och försvann i dimman och mörkret.
En annan runda jag gillade mycket var den jag sprang i Vimmerby.
Hjulspårsväg.....
Vanlig grusväg...
Flistäckt stig
Smal stig med mossig skog längs kanterna
Rundade en kohage och helt plötsligt står en ko på fel sida stängslet invid en smal stig. Vågade springa förbi den men jäklar så rädd jag var!
Årets absolut roligaste runda sprang jag med Kicki tidigt i våras. En söndagsmorgon i bondebacka
Vi fick till en hopp-bild till slut men det satt långt inne. När vi skulle ta denna bild filmade vi oss själva och skulle sen plocka ut bilder från filmen. Detta gjorde att vi fick fram helt hysteriskt dråpliga bilder. Vi skickade dessa bilder till varandra efteråt och skrattade så vi tjöt. Jag ringde upp Kicki mitt i allt men vi skrattade så mycket så när Kicki skulle prata kom bara falsetthöga pip från henne. Vi pep på varsitt håll och skrattade ännu mera. Jag ler när jag tänker på det och skrattar högt när jag ser filmen. Underbart!
Den filmen är bäst! OMG, vad vi förlängde livet då med allt skratt :)))
SvaraRadera